Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
FAUNA OCH FLORA
isynnerhet mot spetsen något långhåriga svansen
svartspräck-lig. Denna ökenråtta är liksom de flesta andra ökengnagare
gräfvare, men är halft dagdjur, så att man kan få se den sitta
utanför sina hålor. En engelsk samlare meddelar, att dessa
råttor i sina hålor frambringa ett underligt ljud, ungefär som
om man hörde på långt afstånd en häst galoppera på en hård
väg, men han kunde ej fundera ut, huru de åstadkommo detta
ljud.
På sätt och vis än mera typiska för steppen och
tillpassade för lifvet där äro springråttorna Alactaga. De ha
nämligen bakbenen mycket starkt förlängda, så att de hoppa blott
med dem. Den långa svansen, som är försedd med en
hårtofs i spetsen, utgör därvid balansorgan. De tre mellersta
mellanfotsbenen, som äro mest förlängda, äro sammanvuxna
med hvarandra till ett stycke som i fåglarnes tars. Det är
också blott dessa tre tår, som stödja på marken, ty den första
och femte tån nå ej ned. Den art, som Professor Andersson
insamlat i 4 exemplar, är A. mongolica Radde. Den är
grågul, något spräcklig med svart på öfversidan och hvit undertill.
Svansen är lädergul, och den långa svanstofsen är först hvit,
hvarpå följer ett svart midtparti och så åter en hvit spets.
Dimensionerna af en vuxen hane af denna art äro: kroppslängd
12,5 cm., svanslängd 20 cm., bakfotslängd 7,5 cm. från hälen till
midttåns klospets, men från hälen till en af sidotårnas klospets
blott 4,4 cm. Det är ett yngre ex. af denna art, som bilden
visar efter en fotografi meddelad af Professor Andersson.
Springråttorna föra ett nattligt lefnadssätt och äro svåra
att fånga. De röra sig med stor snabbhet och gömma sig i
sina gräfda gångar, som kunna ha en längd af ända till 10 m.
De äro alltså goda gräfvare, och förmågan att undanskaffa den
med klorna lösrifna jorden höjes af en hårfrans på handens
utsida. Gräfningsförmågan kommer dem också väl tillpass,
då de skola skaffa sig föda, ty de älska framförallt de på
steppen växande lökarne.
En helt annan typ af steppgnagare möter oss i de små
dvärghamstrarne, af hvilka Professor Andersson lyckats få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
