Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ANTECKNINGAR FRAN EN RESA I DANMARK 81
samt af strandråg. Så småningom har ljungen letat sig dit
och täcker nu öfverallt sanden. Detta gör, att de mer aflägsna
kullarne, där enskildheterna ej kunna särskiljas, i konturerna
mycket påminna om de Fyenska bokskogarne. Det grå
ljungtäcket afbröts synnerligen angenämt här och där af klargula
plättar, bildade af det vackra harriset (Sarothamnus), som nu
stod i full blomsterskrud. Åt söder ljungslätt, öfverallt rikt
bevuxen med sälg och andra buskarter, och bakom denna lyste
den gröna ängen med sjöns glittrande yta i bakgrunden. I
norr och öster släta åkerfält med vajande råg och gröna
vallar. Från en lummig trädkrona invid kyrkväggen hördes en
bastardnäktergal framslunga sina käcka, muntra toner, kring
tornet svärmade kajor, från och till detsamma flögo starar,
som i hål och springor därstädes hade skrikande ungar, invid
den lilla paviljongen ilade under flitigt kvitter några
ladusva-lor eller sutto på ett till torkning af fisk uppspändt snöre och
sjöngo sin lilla enkla, men stämningsfulla visa. Ute på ängen
syntes kajor, starar och vipor trippa omkring sökande
frukostmat åt sig och sin afkomma, ute mot sjön tumlade
skrattmåsar och tärnor om i rymden, och öfverallt hördes lärkornas
jubelsånger från skyn.
Efter frukosten förde oss i en charàbanc ett par feta,
makliga dragkampar i säfligt traf ut längs klitterna till en
annan del af sjön. Vi hade ej kört långt stycke, förr än åter en
ny fågel visade sig. Det var en ängshök (Circus pygargus],
en medelålders hane, som ännu var något brunspräcklig på
vingarna. Han följde spanande tätt öfver marken klitternas
ojämnheter. Hans spetsiga vingar och smärta kropp gjorde en
helt annan flygbild än blåhökhanens, och utom det att han såg
mörkare ut, var det i hans habitus intet, som liksom denne
erinrade om fiskmåsen. Flykten’var raskare och mera bestämd
och hade ej dennes eller bruna kärrhökens vinglande.
Sedermera under förmiddagens lopp blefvo vi i tillfälle att se
nästan samtidigt ej mindre än 4 stycken särskilda dylika hanar,
af hvilka en, synbarligen mycket gammal, i påfallande
solbelysning glittrade som silfver, och var det för fågelvännen
6 — 2JI0I. Fauna o. Flora 1920. Häft. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
