Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ANTECKNINGAR FRAN EN RESA I DANMARK 83
en och annan brushöna samt naturligtvis den allestädes
närvarande skrattmåsen, hvilka alla med sina läten och
flygprestationer gjorde taflan ännu mera liflig. Äfven stötte vi på denna
äng ett par enkla samt eget nog en dubbel beckasin,
antagligen häckande på stället.
Som vi nu sett hvad vi ville se härstädes, drogo vi oss på
en omväg upp mot den torrare marken, där några gulärlor,
säfsparfvar och talrika ängpiplärkor lyfte framför oss. På
afstånd öfver ett kvarstående fält gammal vass sväfvade en brun
kärrhök, som skulle hafva sitt bo därstädes, men, som denne
för mig var en gammal bekant från Tåkern och
Hornborgasjön, kunde hans uppträdande till ingen åtgärd föranleda, utan
drogo vi oss utmed kanalens sandstränder, där vi förgäfves
väntade få se någon Charadrius hiaticula, åter till åkdonet och
ställde kosan hem till den trefliga »kroen», hvarest vi visste, att
en god middag väntade oss. Sedan vi åkt en bit, kom en
ängshökhona och dök ned i en tät, långsträckt furuplantering.
Jag hoppade genast ur, men kunde trots flitigt letande i det
täta krattet hvarken finna hennes bo eller stöta upp henne
själf, som tydligen låg rufvande därstädes och tryckte hårdt i
ljungen mellan tallbuskarne. Som jag spankulerade därstädes
fick jag höra en fågelsång, som genast frapperade mig. Hvar
hade jag hört den förr? Jo, nu mindes jag. På Öland vid
Borgholm. Och snart fick jag i toppen på en tallbuske se den
klumpiga hökfärgade sångaren och snart en till. De visade
sig i den starka blåsten rätt skygga, så att jag ej mera fick
se dem, men hörde ofta en af dem sjunga tillsammans med
svarthättan och törnsångaren i det täta buskaget. Flera
galande gökar sutto på telegraftråden utmed vägen och flaxade,
då vi närmade oss med åkdonet, in bland klitterna, och på
en stolpe sågs en, som jag tyckte, ung råka sitta. Mina
följeslagare menade dock på, att det var en svart kråka, och
liksom för att presentera sig började hon nu bocka sig och
utstöta några kraftiga kraxande, då ju saken var klar och
tvisten löst. Men något ännu mer intressant skulle visa sig, ty,
då hon vände ryggen till, syntes på densamma gråa streck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
