Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUNDENS MINNE
91
blott på lärjungens talang utan också på lärarens skicklighet.
Följaktligen blifva resultaten ganska olika. En hund kunde
hvarken lära sig stafva eller räkna, en annan har visat ganska
goda prestationer i att räkna, och tre andra förvärfvade lika
god förmåga att räkna och stafva som Rolf. Då dessa tre af
olika ägare undervisats .på olika platser, så är
öfverensstämmelsen i resultatet ett säkert bevis för metodens värde och
tillförlitlighet. Rörande dessa tre sistnämnda hundar säger
Ziegler, att de ha gifvit så många märkliga svar, att deras
yttringar ej kan betviflas.
Till slut bestämde sig Ziegler för att skaffa sig en hund
själf trots svårigheterna att få föda åt en dylik under
krigstiden, men han ansåg, att han genom att själf undervisa skulle
bättre kunna lära och studera utvecklingen af den märkvärdiga
förmågan hos hunden att räkna och stafva. Innan djuret var ett
år gammalt kunde blott föga åstadkommas. Det kunde
visserligen knacka tal i husbondens hand, men hade ännu inget
intresse eller förstånd att räkna. Ziegler försökte från
början att vänja sin hund att knacka tecknen ej i handen, utan
på ett särskildt bräde. Det gick dock ej. Detta förklarade
han så, att djuret betraktade brädet som ett likgiltigt föremål,
men knackandet i handen som ett personligt förhållande till
husbonden. Alla räknande och stafvande djur lösa enligt
Ziegler uppgifterna endast, emedan de vilja lyda eller behaga
sin husbonde eller vänta belöning. Därför är det från början
dömdt att misslyckas, om man, såsom det föreslagits, skulle
låta framlägga uppgifterna för djuren eller mottaga deras svar
med maskin. Man kan förtydliga detta med följande
jämförelse: mången hund hoppar gärna öfver en käpp, som hans
husbonde håller fram, men han hoppar ej öfver en käpp, som
sträckes fram ur en maskin.
Då hunden var 14 månader gammal, återupptog Ziegler
ånyo undervisningen och använde dagligen 10 minuter därpå.
Snart fick han det därhän, att hunden satte sig lugnt framför
honom och såg på honom uppmärksamt under lektionerna.
Ziegler klargjorde talen för honom med fingrarne, och hunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
