Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 20
FAUNA OCH FLORA
fessorn i orientaliska språk O. F. Tullberg och hans moder
Sofia Lovisa Ridderbjelke (en dotterdotters dotter till Linné).
Efter att ha genomgått katedralskolan i sin fädernestad
tog han studentexamen 1863 och inskrefs vid Upsala
universitet, som han sedan alltjämt i olika ställning tillhörde. År
1868 aflade han där fil. kand. examen samt disputerade för
doktorsgraden och promoverades följande år. Redan under sin
studietid tjänstgjorde han som ritlärare såväl vid universitetet
som vid andra läroanstalter i Upsala. Docent i zoologi blef
han i sept. 1871 och tjänstgjorde som t. f. prosektor vid den
nyinrättade zootomiska institutionen från h.t. 1876 t. o. m.
v.t. 1879, då han blef ordinarie innehafvare af denna tjänst,
tills han 1882 kallades att intaga professorsstolen efter W.
Lilljeborg. Denna tjänst uppehöll han i ett kvartssekel till
1907, då han såsom pensionsmässig trädde tillbaka.
Tycho Tullbergs betydelse för den zoologiska
forskningens utveckling i vårt land kan ej skattas nog högt. Vid
samma tid som han började sitt lärarekall vid Upsala
universitet, vann den darwinska utvecklingsläran alltmera insteg
bland Sveriges dåtida unga naturforskare. Tycho Tulleerg,
som bl. a. också under en vistelse i Tyskland (där han
studerade jämförande anatomi hos R. Leuckart 1876) tagit del
af den nya tidströmningens lifgifvande kraft för den biologiska
forskningen, omfattade denna lära med värme. Han tog den
dock ej som en färdig dogm, utan sökte som den sanne
forskaren alltid att utröna sammanhanget i det hela och att få
logiska svar på frågorna. Rik på uppslag ryggade han ej
tillbaka för att framställa hypoteser och uppdraga »stamträd»,
men han skärskådade dem noga i kritikens ljus och
diskuterade öppet inför sina lärjungar såväl skälen för som mot.
Härigenom blef hans undervisning i ovanligt hög grad
sympatisk samt tillika lifgifvande och befruktande. Af hans
föreläsningsverksamhet har docenten Nils von Hofsten i en
dödsruna lämnat följande träffande skildring, som vi tillåta oss
återgifva:
»Få universitetslärare ha nedlagt ett så hängifvet arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
