Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HVIT NOSHÖRNING FRAN 1845 UPPSTÄLLD I RIKSMUSEET 1 95
föras. År 1836 såg Sir Cornwallis Harris i trakten af
Maga-liesbergen (väster om Pretoria i Transvaal) på en dagsmarsch
80 stycken, och vid Limpopofloden något nordligare räknade
han på en half engelsk mil 22 och dödade fyra af dem »i
själfförsvar». Emellertid blef det snart svåra tider för den hvita
noshörningen liksom för allt storvildt, när de hvita jägarna
kommo med sina eldvapen. De sågo blott öfverflöd och tänkte
ej på framtiden, utan gjorde de mest fruktansvärda blodbad
på dessa jämförelsevis försvarslösa kolosser. Det uppgifves,
att tvenne engelsmän, Oswell och Vårdön, under en jaktresa
1847 — 1848 dödade 89 noshörningar, sannolikt de flesta af denna
art. Vår landsman C. J. Andersson sköt i närheten af sjön
Ngami ej mindre än 60 under en säsong, och han omtalar, att
en annan euoropé i närheten af Walfish Bay dödat 9 på en
dag. På detta sätt blefvo de utrotade och undanträngda från
den ena landsträckan efter den andra. När vår tids förnämsta
storvildtjägare, engelsmannen F. C. Selous, som nyligen
stupade under kriget i tyska Ostafrika, kom till Sydafrika 1871,
fann han likväl den hvita noshörningen fortfarande ganska
talrik i obebodda trakter af Matabili-, Mashona-, Gaza- och
Zululänderna. I vissa trakter kunde han under sina jaktresor
se flera hvita noshörningar på samma dag, stundom t. o. m,
6 8. Några år senare blef det emellertid ändå större
efterfrågan på noshörningshorn i marknaden än vanligt, och då
var dödstimmen slagen för denna djurart, i synnerhet som
dess horn är värdefullare än den andra afrikanska
noshörningens. Snikna hvita handlande försågo nu äfven negrerna
med bössor och ammunition. En enda dylik vinsthungrig man
säges under åren 1880—1884 ha väpnat 400 matabilijägare, för
att de skulle skaffa honom noshöringshorn m. m. Nu kunde
utrotningen ej längre hejdas, och äfven boerjägare deltogo däri.
Tvenne boers sköto 1886 femton stycken hvita noshörningar
i Matabililandet, hvilket då betydde mera än hundra några
decennier tidigare, emedan de voro nästan de sista i den
trakten. År 1892 sköt en viss Mr Coryndon i Mashonalandet en
ko och en kalf samt 1893 tvenne hvita noshörningshanar, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
