Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HVIT NOSHÖRNING FRÅN 1845 UPPSTÄLLD I RIKSMUSEET 199
riktigare från nordost. Vid tiden för deras invandring voro
Afrikas östra delar utsatta för en stark nederbördsminskning
och uttorkning, som åstadkom, att skogarna öfver vida
sträckor dogo ut och stäpper uppstodo, som lämnade de i
fråga-varande djuren bete och lämpliga lefnadsvillkor i öfrigt, så
att de kunde taga det nya landet i besittning och ökas till
otaliga skaror. Slutligen utsträcktes dessa stäppbildningar
ända ned mot kontinentens sydspets och utgjorde en bred
allfarväg för invasionen. På denna framträngde ditned alltså
äfven den hvita noshörningen, som tillhör en djurstam, hvars
förfäder en gång lefde på norra halfklotet äfven i Europa.
Sedan emellertid stäppfaunan väl hunnit ända ned till
Sydafrika, inträdde en förändring i klimatet. Nederbörden ökades
åter, på vissa sträckor isynnerhet, så att skog kunde åter
växa upp. Stäppområdet sprängdes sönder, och de typiska
stäppdjuren fingo sitt område minskadt och deladt.
Den hvita noshörningen hör i viss mån till de för lif på
en stäpp mest specialiserade, ty han lefver alldeles uteslutande
af gräs. Hans munbildning är tillpassad härtill. Den är bred
och tvär, och underläppen har längs sin framkant liksom en
hornartad egg, mot hvilken öfverläppen pressar gräset, då
djuret betar. Sedan tuggan kommit in i munnen, söndermales
den mellan de stora och massiva kindtändernas skarpa och
höga emaljåsar. Det behöves också goda verktyg för
söndermalandet af det långa tider af året hårda och grofva
stäppgräset. Den andra eller vanliga afrikanska noshörningen lefver
däremot till stor del af kvistar af buskar o. s. v., och hans
öfverläpp är därför ej tvär, utan utdragen i en spets, med
hvars tillhjälp han griper födan. Man kan alltså genast på
munbildningen afläsa en viss olikhet i de båda arternas
lefnadssätt. Den hvita noshörningen har ett mycket stort huvud,
i synnerhet är partiet framför ögonen långt. När han betar
och äfven när han går långsamt, håller han hufvudet så lågt,
att det främre hornets undersida släpar mot gräs o. s. v., så
att det får en afnött flat främre yta, hvarpå det lätt kan
igenkännas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
