Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HVIT NOSHÖRNING FRAN 1845 UPPSTÄLLD I RIKSMUSEET 201
detsamma skulle också gälla i månsken. Den nyss citerade
förf. säger liksom alla, som skrifvit om den hvita
noshörningens lif i Sydafrika, att han är trög och flegmatisk och i
allmänhet alldeles fredlig. En stor del af dagen sofver han eller
siöar åtminstone. Fram på eftermiddagen börjar han beta och
vandrar då helst mot vinden. Strax före solnedgången plägar
han dricka och äter sedan igen. På morgnarne slutar han
vanligen beta omkring 9, då siestan tager sin början. Då kan
han stå orörlig någon timme, blott viftande med öronen.
Slutligen lägger han sig, ibland under ett träd eller vid en buske,
men stundom midt i solskenet. Han hvilar vanligen med
nosen mot vinden, men när flera äro i sällskap ligga de
strålformigt med hufvudena utåt. Synen är ytterst svag. På
100 meters håll kan han ej se något tydligt och på halfva det
afståndet knappt annat än rörliga föremål, under det att ett
orörligt föremål kan undgå hans iakttagelse på 25—30 m.
En jägare kan alltså från läsidan lätt nog närma sig honom.
Luktsinnet är däremot skarpt. Enligt Vaughan Kirby kan han
känna lukten af en människa på en half engelsk mil. Hörseln
är äfven god, så att en kameraknäpp oroar honom på 25 m.
afstånd. Liksom elefanten reagerar han synnerligen skarpt
mot ett ljud, som härrör från något metalliskt föremål, t. ex.
om något slår emot bösspipan. Dessa iakttagelser äro nyligen
gjorda i Zululandet sedan den hvita noshörningen lärt sig
frukta människan. Fordom var han nog ej så lättskrämd.
Blir han rädd, sätter han svansen i vädret och börjar med en
galopp, som dock efter något hundratal meter bytes i traf.
Den nordliga hvita noshörningens lefnadssätt har nyligen
studerats af den stora expeditionen från American Museum, New
York, som under flera år arbetat med zoologisk forskning inom
vissa delar af belgiska Kongo och äfven i Uele-distriktet. Dess
ledare Mr. Herbert Lang har lämnat intressanta meddelanden
härom De hvita noshörningarne synas vara ännu mera skygga
där. Det hände dock stundom, att de gingo till anfall särskildt
om de voro sårade, men ej ens då alltid. Lang omtalar ett
tillfälle, då en sårad och skrämd noshörningshane rusade fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
