Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUSKMUSEN (siCISTA MONTANA MEHELy) ÅTERFUNNEN 205
buskmusens förekomst i Sverige på sammma ståndpunkt som
förut, ehuru uppmaningar att söka efter den ej saknats äfven
i denna tidskrift. Allt hvad vi visste härom var sålunda: i juli
månad 1835 fångade akademiadjunkten, baron M. N. von
Duben en buskmus på en med björkar bevuxen sandås vid
Rönneberga nära Landskrona. År 1909 skref jag (1. c, sid. 174):
»det förefaller knappt antagligt, att Rönnebergaexemplaret
skulle varit det sista i Sverige»––––––. Men det såg
märkvärdigt ut. Slutligen nu efter 85 år har buskmusen
återupptäckts, men i en helt annan del av vårt land. Det skedde
nämligen i det nordligaste hörnet af Jämtland. Om de
närmare omständigheterna härvidlag skrifver lasarettsläkaren, med.
d:r Ingolf Lönnberg, som för ripjakt vistades däruppe, följande:
»Den första jaktdagen (21/9) på hemväg från Brattlifjället till en
lappkåta i Vallådalen, där vi lågo i tre nätter, hade jag den
turen att få se en Sicista montana på en liten myr vid kanten
af ett stycke fjällbjörkskog och fångade den. På kvällen flådde
jag den, och då inga konserveringsmedel funnos till hands,
kunde jag endast stoppa en träpinne i bälgen för att hindra
skrumpning. — Det var en hona. — Jag sänder den som en
present till Riksmuseet och hoppas, att den ej blir fördärfvad
på vägen. Ingen af bärarne hade sett en sådan råtta, och
värden här [Jormliden] Jöns Danielsson, som har varit
mycket ute i fjällen, känner ej till den. Det är kanske möjligen
ett djur med nattliga vanor och därför ej så mycket sedt. Det
var på kvällen i solnedgången, som jag såg den kila i starren
på myren. Den var mycket fet, och på skinnets insida voro
tjocka lager af fett.»
I ett senarp tillägg tillfogar d:r Lönnberg, att han träffat
en man, som »förklarade sig ha sett liknande råttor i
Lerå-dalen, väster om Jormliden. De skulle hålla till i
björkskogs-sluttningarne rätt högt upp på fjällsidorna och kallades af
honom »långrompor».
i hvilket fall det förstnämnda namnet bör återställas. Ett sådant förhållande blir
ganska sannolikt genom det fynd, som här kommer att omtalas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
