Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 12 FAUNA OCH FLORA
Att komma i skotthåll för en skata föll sig ytterst svårt.
Dessa djur räknades nämligen som de mest påpassliga och
vakna i detta afseende. — Sköt man på en sådan, då man var
på väg ut till jakt, bringade det otur, och det lönade sig föga
att gå till skogs. Något byte fick man ändå icke.
Man skulle akta sig för att oroa skatorna allt för mycket,
när de på vårarne byggde sina bon, ty i så fall blefvo de
stygga och envisa, plockade till sig kycklingar och gåsungar,
så att det var nästan ogörligt att kunna vaka öfver dessa. —
Under skärtordagsnatten följde skatorna med häxorna till
Blåkulla. Och när de återvände därifrån hade de förlorat alla
sina stjärtpennor. Skatan ansågs höra till den ondes följe.
Hon var själf icke bättre än en häxa. Man brukade därför
att hålla sig väl med henne i så måtto, att man vid högtiderna
gaf henne matvaror.
Dufvan. Förr i tiden lade dufvan sju ägg i sitt bo och
skatan endast två. Denna var emellertid som alltid tjufaktig
och bytte ägg med dufvan. Därför brukar denna också i sitt
kuttrande säga: »Du tju’ (tjuf), du tju’, tog sju för tu, du, du
tju, du du tog sju för tu du». Man anser äfvenledes att
ovänskap allt fortfarande mellan dufvorna och skatorna för
denna tjufnadshistoria är rådande.
Svalan bringade, i likhet med storken, lycka med sig, och
att skjuta en sådan ansågs vara liktydigt med att själf ådraga
sig skada. Att rifva ned en svalas bo, var ett fullkomligt
hälgerån och kunde aldrig medföra annat än olycka.
Från Örkened har berättats, att svalan en gång i tiden
varit tjänstepiga hos jungfru Maria. Men hon var oärlig, stal
ett silfvernystan och blef därigenom förvandlad till en fågel.
Hon brukar därför också att kvittra: »Jag satt jämte jungfru
Maria och sömmade silfver och silke, jag stal ba’ sax å vax
å nål å trå, jag svor vid Gud, att jag gjorde det inte, men jag
gjorde det väl ändå».
Under vintertiden trodde man svalorna lågo på sjöbottnen.
— Goda väderleksspåmän voro de. Man brukade sålunda
säga, att när svalan flög lågt väntade hon regn, men om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
