Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
FAUNA OCH FLORA
och den skulle de valla hvar sin dag. Men göken var dålig
härtill. Han ägnade sig för mycket åt sång, och oxen
tappades bort. Därför skriker dufvan: »Skut ut, skut ut! Min stut,
min stut!»
Kråkan är i likhet med skatan ganska svår att skjuta,
emedan hon lätt observerar en jägare. Man påstår att såväl
hon som skatan vädrar krut. Då hon flyger, ropar hon mot de
öfriga: »Per Erik! Per Erik! Per Erik!» Dessa svara:
»Kommer han! Kommer han!» tills någon i hopen ropar: »A
sjutton, a sjutton». Och så flyga de vidare. Enligt en annan
version ropa de: »Kvarn, kvarn, kvarn! Vill du till kvarn?
Till kvarn, till kvarn!»
Orren. När orren spelar, brukar han säga: »Käre bröder
skiften kon, som rätt är! Käre bröder skiften kon, som rätt
är!» Därmed syftar man på en gammal folksaga, enligt
hvilken orren, göken och hanen en gång i tiden voro bröder.
Därvid ärfde de tillsammans en hvit ko. Den som vaknade
först skulle ha kon. Det blef hanen, och han ropade: »Tackad
vare Gud; Den hvita kon vannt jag». Så kom göken och
ropade: »Ko, ko, fick du». Orren kom sist och skrek därför på
först angifna sätt.
Nötskrikan ansågs i olikhet med den vanliga skatan vara
ett fromt och beskedligt djur. Man ansåg, att denna kunde
härma alla andra kreatur med undantag af oxen. Detta
retade henne så, att hon brukade tre gånger om dagen med
näbben hugga fast i en gren och sedan hänga i denna med
utsträckta vingar. — I Göinge kallades hon allmänt
»skogsskatan», och ansåg man, att hon skämdes för att vara i släkt
med de vanliga skatorna.
Ugglan. Nalkades denna husen med sitt hemska läte, var
detta ett säkert tecken till, att någon skulle »ropas ut», så att
denne antingen afled eller måste flytta. Kom hon in i
ladugården, blef det otur med kreaturen. Hon var alltså icke
vidare älskad, men det oaktadt var det helt få, som vågade
skjuta henne. Man ansåg nämligen, att den som sköt en uggla
icke allenast bringades i olycka, utan den bössa, med hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
