Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l6
FAUNA OCH FLORA
den lede, brukade merendels alltid enligt folktron korpar fara
skriande fram. — Hörde man dem nattetid skria öfver bygden,
bådade detta olycka, antingen i form af krig, pest eller
hungersnöd. — Såg man tvenne korpar huggas öfver ett hus, där
ett nygift par bodde, ansågs detta båda äktenskapets snara
upplösning. — Sak samma om man förnam korpar skria
öfver en bröllopsskara på väg till kyrkan. Det blef aldrig
någon lycka i det äktenskapet. — Att skjuta en korp ansågs
ytterst farligt. Först och främst blef bössan »förgjord», så
att man icke med densamma kunde råka något, som man
ämnade skjuta, och så för det andra bådade det olycka för den,
som fällt korpen till jorden.
Befolkningen i Göinge trodde äfvenledes, att det fanns en
hvit korp. När denne visade sig, blef det stort elände på
jorden, ja många trodde, att det då närmade sig »världens sista
tid».
Storken. Att få en stork till att slå ned på en gård och
där vistas, ansåg man vara synnerligen lyckosamt. På
förvåren brukade mången därför att lägga ett hjul på taket i
afsikt att få storken till att där slå ned och reda sig bo. —
Där storken bodde, var också tur och lycka rådande. — En
gård, där sådana hade sin boplats, kunde icke brinna. — Hvarje
höst brukade storkarne samlas för att hålla ting och då
dödades alltid den äldste i flocken. — Den enda olägenhet man
hade af dessa djur var, att de drogo hem en massa ormar
och grodor, så att det blef orent på gården i närheten af
deras bo. — Att skjuta en stork ansågs mycket farligt.1 Det
medförde alltid en svårare olycka. En bonde som gjorde
detta blef efter några få år så fattig, att han fick gå ’ifrån1 gård
och grund. Med allt hvad han företog sig hade han stor1 otur,
och efter några få år dog han i stor fattigdom.
Svanen. De gamla brukade berätta, att svanerna engång
för mycket länge sedan kappades med hvarandra, hvilka som
kunde flyga längst. Och så flögo de så långt bort som till
världens ända. Men där var det så kallt, att vingarne fröso
fast vid skyarna. Och har däraf sedan norrskenet uppstått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
