Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö0
FAUNA OCH FLORA
erbjuda flera intressanta drag. Så t. ex. finner man, att
gråspetten i Chihli, Ficus canus jessoensis Stejn., är ofvan och
under tydligt blekare och har en kallare, nästan blågrönaktig,
ton öfver ryggen än sin släkting P. c. simmermanni Rchw. i
Kiangsu. Den senare är mera gulgrön på ryggen och mera
svartfläckig i nacken. De äro sålunda utmärkta exempel på
geografiska lokalraser. Den fågel, som företräder vår större
hackspett, är Dryobates cabanisi Malh., som framgår af den
svarta ryggen (utan hvitt på skuldrorna). Den är också ljust
chokladbrun på undersidan. Däremot då Hartert säger, att
denna hackspett skall ha mindre hvita fläckar på vingpennorna
än den europeiska major, så stämmer ej detta. Snarare skulle
man kunna säga, att dessa fläckar här äro stora, men det kan
ju vara möjligt, att flera lokalraser finnas i olika delar af Kina,
dock ha både exemplar från Chihili och Kiangsu stora hvita
fläckar på armpennornas båda fan. Vår lilla hackspett
ersättes i samlingen af Iyngipicus pygmœus scintilliceps Swinh.,
igenkännlig på sin gråa hjässa kantad baktill af ett svart band, i
hvilket halft dölja sig några röda fjäder-»gnistor», däraf
artnamnet. Äfven denna är en rent kinesisk form, men med
släktingar åt olika håll.
En uf, som köpts i Peking, är betydligt ljusare än vår och
har smalare strimmor på undersidan. Det är väl sannolikt,
att den är identisk med Reichenows Bilbo bubo kiatschensis,
En fjösbent örnvråk Buteo hemilasius Tem & Schleg., som
tagits i Kiangsu, är att betrakta som vintergäst där, då den
ju säges vara hemma i Centralasiens bergstrakter. Den
strimmiga gladan Milvus lineatus Gray gör väl skäl för namnet, då
den har utpräglade mörka spolstreck omgifna af ljusare på
fjädrarne. Den är betydligt större (vinglängd 495 mm.) än den
europeiska bruna gladan, som den eljest något liknar.
Samlingen innehåller ett par synnerligen vackra natthägrar,
Nycticorax nycticorax L. i full praktdräkt med den långa
sidenhvita nackplymen framhängande ur den metallgröna kalotten
och vidare en grå häger, Ardea cinerea L. Den sistnämnda är
ovanligt liten med en vinglängd af blott 443 mm., då Hartert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
