Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FAGELLIFVET VID NÄRIKES SLÄTTSJÖAR
><
hackspetten. Genom sina frön bereder äfven Arundo-vassen
näring åt många fåglar. Säkert är detta konstateradt
beträffande öfvervintrande säfsparfvar (jfr sid. 58). Om vintern ha
mesar, särskildt blåmesen, iakttagits besöka vassen. Syftet med
dessa exkursioner har tydligen i främsta rummet varit att
finna ett visst slags öfvervintrande puppor. I bladvassens öfre
pipor ha vi nämligen ibland funnit en myckenhet af 1-1 Va
cm. långa af en seg hinnartad kokong omgifna puppor (antagi.
tillhörande släktet Donacia), hvilka sitta tryckta mot insidan
af strået. Något yttre tecken på puppornas vistelse i en
vasspipa kan ej iakttagas, och då man ofta ej finner puppor förrän
man genomskurit ett 100-tal strån, måste man förvånas öfver,
att mesarna lyckats göra denna för dem säkerligen värdefulla
upptäckt. Uppenbarligen ha de vid sitt från början mera
tillfälliga pickande mot de torra stråna vägledts af ljudet, hvilket
resonnerat olika, allt efter som vasspiporna varit infekterade
eller ej. Om vintern hafva äfven fasaner (förmodligen af
exemplar, inplanterade vid Karlslund och andra egendomar i
Örebrotrakten) jämte rapphöns stundom iakttagits i bladvassen.
Huruvida dessa fåglar där sökt ett tillfälligt skydd, eller om
de äfven förtära de små vassfröna, ha vi ej säkert kunnat
afgöra.
Ehuru egentligen fallande utanför ramen till denna
uppsats må i detta samband tillfogas, att några af våra däggdjur
äro karakteristiska för, eller mycket ofta uppehålla sig i
bladvassen. Utom vattensorken, som öfverallt är synnerligen
vanlig, må särskildt framhållas räf, iller och hermelin. Om vintern
finner räfven, som är mycket allmän, förträffligt skyddade
daglegor i bladvassen. Illerns konstaterande på en så pass
nordlig lokal torde vara ett jämförelsevis intressant faktum. Ehuru
vi ej sett eller skjutit djuret, så anse vi oss dock på grund
af noggranna spårningar med säkerhet kunna konstatera dess
tillvaro vid Örebrofjärden under vintern 1918 — 1919. Sannolikt
fanns då åtminstone ett par. Då spåret är så pass
karakteristiskt, att det lätt skiljes från mård och utter, de enda
djurspår, som här vore tänkbara att förväxla det med, och då upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
