Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FAGELLIFVET VID NÄRIKES SLÄTTSJÖAR
51
För sin trefnad fordrar blå kärrhöken stora slätter och
ängsmarker med mader och vassruggar att häcka i. Sådana
marker finnas särskildt vid Kvismaren-sjöarna. Där är också
blå kärrhöken rätt vanlig, och tre à fyra par häcka där
årligen. På den numera så godt som torra Mosjö-bottnen
häckar åtminstone ett par, troligen ytterligare ett. Utanför
Örebro fanns ännu 1919 ett häckande par. För närvarande (1920)
finnes den ej där som häckfågel, men gamla hannar ha
iakttagits i våras och senast nu i augusti. Vid Tysslingen och
Segersjöviken fanns blåhök för några år sedan som häckfågel.
De flesta blå kärrhökar, man ser på våren, äro gamla
fåglar. Vid Mosjön har jag dock i år sett en yngre hanne i
öfvergångsdräkt. Hela fågeln var brun med öfverallt insprängda
hvita fjädrar. Öfversidan på vingarna var brun med ett
aflångt blågrått band. Undersidan af vingarna hade en
knyt-näfstor hvit fläck, hvilken var den mest i ögonen fallande
egendomligheten. Den 2 september visade sig ännu en dylik
vid Örebro.
Då det blå kärrhökparet anländt på våren, för det ett
ganska regelbundet lefnadssätt. Ungefär en half timme före
soluppgången lyfter hannen ur vassen och flyger ut åt fälten.
En stund senare flyger honan upp på samma ställe, gör några
lofvar ömsom seglande, ömsom slående med täta, nästan
vinglande vingslag. Snart sätter hon sig i toppen af en videbuske
eller asp. Där sitter hon stilla och vrider oupphörligt på
hufvudet. Vid soluppgången svingar hon sig plötsligt ut i luften
och skriker ett utdraget visslande > pie pie pie pee». I
detsamma hör man också hannens läte »käpp-äpp-äpp-äpp-äpp»
eller »tjuek-uek-uek-uek-uek» på afstånd.
Och strax därpå ser man den vackra, blåhvita fågeln på
spända, skarpt bågböjda vingar komma åter samma väg, han
farit, nu med ett litet föremål, troligen en åkersork i de
bak-åtsträckta fötterna. Honan flyger upp mot hannen och skriker
oupphörligt. Hannen sänker sina fötter och låter bytet falla.
Det blir ögonblickligen gripet af honan, som sakta sänker sig
ned i vassen. Blåhök-hannen gör ett par svängar kring plåt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
