Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
FAUNA OCH FLORA
idéerna skulle växa fram ur mängden af egna
primäriakttagelser och varnade för »konstruerade kameler». Hans
föreläsningar voro så lefvande, emedan de i detalj grundades på hans
egen erfarenhet. Så snart han kom in på de olika formernas
biologi, tindrade hans ögon som en gosses, och det kom lif och
glans öfver hans väsen.
Stationen på Klubban var hans älsklingsbarn, och den
annars så blide och solige gamle mannen blef eld och lågor, om
han trodde sig märka ett an grepp mot denna biologiens fasta borg.
Fann han på morgon-ronden någon intresserad biolog vid
akvarierna, lät han alla djuren visa sina konster:
maskeringskrabborna fingo klä på sig nya fina toaletter, eremitkräftorna
slåss om ett stiligt buccinumskal och fjärsingen gräfva ned
sig i skalsanden. — Han pekade genom solglittret öfver
Gullmarens böljor mot de kopparfärgade klipporna och skildrade
Patellans förunderliga vandring mellan purpurasnäckor och
balanidernas blindskär, hem till den plats, efter hvilken dess
skal var precis förmådt. — Appellöf menade, att det ej räcker
med att skära djuren i tunna snitt och se på dem genom
slipade glas. En sjöborre var för honom inte bara en ihålig
kalkkropp, taggig och genomdragen af tarmkanal och
vatten-kärlsystem, utan det var en lefvande varelse, som kröp
omkring och knaprade på koraller och serpulidrör, om den
nämligen bar namnet Echinus; men som ljusskygg gömde sig
under leran, om den tillhörde spatangidernas oregelbundna familj.
Flitig och ödmjuk sökte den frejdade forskaren efter
sanningen. Glad och god lyste han med sin kärleks och
kunskaps fackla framåt mot höga mål. Han hade barnets ljusa
syn på lifvet och trodde och sade alltid: »Det klarar sig nog»,
både om småsaker och om kulturens slutliga seger. F. ö.
hade han sin egen humoristiska syn på tillvaron, och gärna
lekte ett skämt på hans läppar. Han förstod alltid ungdomen
och sökte med hufvud och hjärta hjälpa den tillrätta.
Därför sakna också de unga sin lärare och gamle vän.
Åke Grenholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
