- Project Runeberg -  Fauna och flora / Sextonde årgången. 1921 /
87

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HYDROBIA JENKINSI, E. A. SMITH, EN NY BRACKVATTENSNÄCKA 87

Artens plötsliga besittningstagande af sina nya
förekomstorter får sin förklaring genom en intressant iakttagelse, som
nyligen gjorts af Boycott. Genom sina undersökningar leddes
han till den slutsatsen, att snäckan fortplantar sig genom
parthenogenes. Det har länge varit bekant, att alla utvuxna
exemplar, som undersökas, äro fertila och innehålla embryoner
i alla utvecklingsstadier. Däremot har man icke kunnat
upptäcka några hanliga individ och ej ens hanliga
reproduktionsorgan eller spermatozoer hos de fertila exemplaren. Boycott
isolerade enstaka individ, som detta oaktadt födde ungar; dessa
isolerades i sin tur och gåfvo upphof till en andra
parthenogenetisk generation. Vid mikroskopisk
undersökning af moderdjuren i snittserier
konstaterades, att de voro helt och hållet honliga.

1 motsats till H. jenkinsi är H. stagnalis, som
ofta lefver i dess sällskap, tydligt skildkönad, och
de honliga individen lägga ägg i kapslar om c:a 25
stycken.

Den i så många hänseenden intressanta H.
jenkinsi uppträder i en typisk form, som genast skiljer sig från våra
öfrigaHydrobior genom en spiralköl på öfre delen af vindningarna;
denna köl markeras ofta starkare genom en krans af
cuticula-borst. En varietet saknar kölen, men vändningarnas konvexitet
och mynningens form, som äro typiska, erbjuda äfven goda
kännetecken för arten. Radulan är likaledes karakteristisk:
dess midttand har nämligen ett större antal dentikler än hos
H. stagnalis (se Johansen 1918). I både skalets form och
radulans utseende äro de gottländska exemplaren fullt typiska
(se fig.). Det största mätte 4,5 mm i höjd och 2,5 mm i
bredd. I Danmark når arten en höjd af 6 och en bredd af 3
mm, vid Warnemünde blir den 5 och i England 5,25 mm i höjd.

[-Hydrobiajen-kinsi-]

{+Hydrobiajen-
kinsi+} E. A.
Smith, från
Slite, X 5.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:21:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1921/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free