Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
FAUNA OCH FLORA
mera genom sin egendomliga kraniebyggnad. Okbågen är
nämligen starkt tillplattad och utbredd, så att i densamma
ingående ben bilda en bred benvägg, som på utsidan omgifver
kindpåsarne. Yttersidan af denna benvägg har ett starkt
gropigt och knottrigt utseende. Samma ojämna yta förete äfven
en del andra af skallens ben särskildt hos äldre djur. År
1854 beskref Gervais en paka-skalle, hos hvilken dessa
ok-bågsbenväggar voro mindre utbuktade och jämförelsevis släta.
Han trodde därför, att han hade för sig en ny art, som han
Fig. 1. Skallen af en paka o" från västra Ecuador, »Guanta», (Cœlogenys paca
guanta Lönnb.) med starkt utbredda okbågar, hvilkas utsida företer ett gropigt
och knottrigt utseende. (Ej fullt sjb nat. storlek.)
på grund af ofvan anförda förhållanden kallade Cœlogenys
sublævis.
Med den tilltagande kännedomen om Sydamerikas fauna
blefvo så småningom ytterligare några paka-former kända.
Stolzmann beskref från Perus Ander, 6 — 10 tusen fots höjd(
en mindre, och, då den lefde under alpina förhållanden i ett
sträft klimat, långhårig art, som han kallade C. tacssanowskii.
Sedermera beskref Thomas en i flera afseenden likartad form
fran Meridabergen i Venezuela, hvilken erhöll namnet
Cœlogenys sierrœ. På material, som konsul Söderström skänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
