Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA INTRESSANTA GNAGARE FRAN ECUADOR 153
Goeldi’s gamla hona, och af ungarne var den ena, hanungen,
blekare brun, (»bränd umbra»), den andra, honungen, var
isa-bellfärgad, sålunda sannolikt albinistisk. Oaktadt denna
variation är det antagligt, att bottenfärgen hos hanarne i regel är
mörkare (svart) än hos honorna (brun). De hvita håren äro
mestadels längre och förekomma dels strödda, dels bildande
fläckar (se fig.).
Det är sällsynt, att alldeles exakt samma djurformer
förekomma på båda sidor om Anderna. Detta gäller äfven om
Dinomys. Visserligen äro t. ex. skallens dimensioner ungefär
lika, men den västandiska rasen i Ecuador har betydligt
kortare svans än den östandiska. Hos den förra är nämligen
ifrågavarande kroppsdel endast omkring 27,5 procent af
hufvudets och kroppens sammanlagda längd, men hos den
senare är samma dimensionsförhållande omkring 38 procent.
Då alla 4 exemplaren från Ecuador såväl äldre som yngre
förete alldeles lika relation mellan svans- och kroppslängd,
är denna sannolikt fullt konstant, och den västandiska
Dinomys har därför betraktats som en särskild ras, som kallats
D. b. occidentalis.
I bref har konsul Söderström meddelat, att Dinomys är
mycket sällsynt i Ecuador. Folk, som lefver i skogarne,
hvarest de af honom till Riksmuseet skänkta exemplaren fångats,
hade t. o. m. sagt honom, att ingen finnes kvar där numera.
Emellertid fångades senare ett exemplar lefvande vid en plats,
som heter S:to Domingo de los Colorados, hvilket kom i
konsul Söderströms ägo. Detta djur blef snart mycket tamt och
tog mat ur handen. Det kom och satte sig upprätt, grep
födan, som bestod af bananer och annan frukt, med munnen,
men fattade den sedan med framtassarne och höll den så,
medan den, alltjämt sittande upprätt, förtärde den. Dinomys
visar aldrig något dåligt lynne, skrifver konsul Söderström i
bref. Får den på en gång två frukter, som den tycker om,
tager den båda och håller först en med ena framtassen,
medan den med den andra tassen för den andra frukten till
munnen. När den så har ätit upp den första frukten, nyttjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
