Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM OROBANCHE MAJOR (l) FR. I HÄLSINGBORGSTRAKTEN IÖI
platser är högst nödvändigt för dess bevarande. — Vid Råa
har som förut nämnts under senaste år arten blifvit betydligt
illa åtgången, och den sparsamma rest, som finnes kvar på
denna förr så rika lokal har synbarligen endast en kort
nåde-tid kvar, då platsens belägenhet alldeles intill fiskläget är
sådan, att den dagligen genomströfvas af folk, som allt mera
trampa ned vegetationen. Vid Rydebäck synes arten hafva
möjlighet att klara sig bäst, ehuru den icke heller här står
helt säker. Betning förekommer nämligen på kringliggande
sluttningar och kan möjligen inom kort utsträckas till själfva
växtplatsen. I alla händelser visade sig denna afsevärdt
nedtrampad, antagligen af barn, som här bruka plocka smultron
(4 i totalantalet icke medräknade exemplar voro nedtrampade
och afbrutna). Vid Ålabodarne föreligger fara därigenom att
badbesökare börjat använda växtplatsen som afklädningsplats
(här anträffades 5 nedtrampade exemplar) och vid Hildesborg
betades området just vid mitt besök.
Då det intresserade mig att iakttaga betningens inverkan,
besökte jag åter denna växtplats en vecka senare. Min
förförmodan att parasiten stod tämligen skyddad i Rubus
caesius-snåren visade sig riktig, ty de fläckar, som voro bevuxna af
Rubus-refvor, bland hvilka Orobanche icke bara här utan äfven
på de andra lokalerna gärna växer, visade sig orörda och
hade samtidigt parasiten klarat sig. Där Orabanche däremot
växte bland gräs- och örtvegetation, visade det sig, att
kreaturen (hästar) tydligen undvikit parasiten, trots att grönskan
betats ända intill växten. Däremot hade en del exemplar, icke
mindre än ett 10-tal, nedtrampats och afbrutits. Den värsta
faran synes häraf att döma icke ligga i betning i och för sig
utan i den åverkan, som åstadkommes genom nedtrampning,
och därigenom att årlig betning måste afsevärdt hindra
värdväxtens utveckling och fortbestånd.
Några undersökningar för möjlighet af fridlysning af
någon eller några af växtplatserna, som till synes icke kunna
utnyttjas till annat än betning hafva icke blifvit gjorda, utan
har jag endast härmed velat påpeka faran och anbefalla allt
11 — 21272. Fauna och Flora 1921. Häft. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
