Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre meddelanden.
Gråärlan funnen häckande på ännu ett ställe i Sverige.
Såsom på sin tid meddelats i denna tidskrift, träffade den danske
ornitologen Lakjer gråärlan häckande vid Taberg i Småland 1916.
Under de följande åren återfanns den sedan där af Dr. Herman
Nyqvist, hvarom han berättat i årgång 1918 af denna tidskrift (sid.
166). Dessa meddelanden ha givit upphof till, att gråärlan blifvit
känd från ännu en häckplats i vårt land. Till vår redaktion
inkom nämligen för kort tid sedan ett meddelande från stud. Hj.
Ancker i Falkenberg, hvari han framhåller, att han efter att ha läst
om gråärlans häckning vid Taberg ansåg värdt meddela ett nytt
liknande fynd. Den 6 juli 1920 såg han en gråärlhane på en
telefontråd i Vinbergs socken i Halland. Följande dennas oroliga
rörelser hittade han sedan boet. Detta innehöll blott två ägg, på
hvilka honan rufvade. Då dessa intressanta meddelanden dock
föreföllo något knapphändiga, ombads brefskrifvaren om möjligt
komplettera dem med närmare uppgifter. Han gjorde också detta
och lämnade följande upplysningar. »Boet låg på marken gömdt
af ormbunkar nära Ätran. Skogen omkring var löfskog, men
utefter en väg, som gick i närheten, stod en granallé. Boet såg ut
som sädesärlebo och var sammansatt ytterst af torra strån och
innerst af fjädrar och dun. Äggens grundfärg var gråbrunaktig, men
de voro öfversållade med små bruna fläckar, som nästan flöto ihop.
Hanen, som satt i ett träd, blef orolig, när jag närmade mig, och
när jag ströfvat kring en stund, kom jag fram till boet, som jag
upptäckte, när honan flög upp. Sedan försökte de båda att locka
mig därifrån genom ifriga skrik och genom att flytta sig längre
bort. Jag gick genast därifrån och fram till det ställe, där de båda
fåglarna sutto. Honan aflägsnade sig då, men hanen satt kvar, så
att jag noggrant kunde iakttaga honom. Strupen var svart, men
längre ner blef den med skarp färggräns grågul med öfvervägande
gult. Längre nedåt buken blef den gula färgen svagare. Stjärtens
undersida var grå. Ryggsidan var grå, men öfvergumpen hade en
dragning åt gult, särskildt åt sidorna. Stjärten var ofvan svart,
men hade en hvit bård på hvardera sidan. Honan kunde jag ej
iakttaga, emedan hon först var orolig och sedan flög ned till boet,
och jag ville ej skrämma upp henne en gång till.»
»Jag har varit där i dagarne (sålunda: 1921. red.) och boet
var tomt, men jag såg fåglarna ett stycke längre bort, så att det
är sannolikt, att de ämna bli häckande här.» Hj. Ancker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
