- Project Runeberg -  Fauna och flora / Sextonde årgången. 1921 /
240

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

FAUNA OCH FLORA

bergsgåsen, Anser brachyrhynchus, som ju också är rödbent, skiljes
den lätt genom sin betydligare storlek och längre näbb. Lehn
Schiöler framhåller, att den är mera lik och närbesläktad med
sädgåsen än med Spetsbergsgåsen. Det danska exemplaret sköts vid
Ballum på Slesvigs västkust i okt. förlidet är. Det hade träffats
tillsammans med sädgäss. Då ju möjligen denna art skulle kunna visa
sig äfven i vårt land någon gång, fästes härmed uppmärksamheten
på den. Men äfven Spetsbergsgåsen är så pass sällsynt här hos
oss, att också exemplar af den bör tillvaratagas, om sådana påträffas.

Den andra för Danmark nya fågelarten var en långstjärtad
snäppa eller Bartrams snäppa, Bartramia longicauda Bechst.
Exemplaret däraf var från Tim i Vesjtylland. Denna snäppa är en
nordamerikansk art, vars häckningsområde sträcker sig från nordvästra
Alaska till de södra delarna af östra Canada och Maine. I söder
går gränsen öfver södra Oregon, Utah, Oklahoma, Missouri, Blinois,
India och norra Virginia. Den är i stort sedt en präriefågel, som
mestadels vistas på torr mark hvarför den i Nordamerika går
under namnet »Upland plover». På ängar och torra betesmarker kan
man finna den, men den har på senare tid blifvit rätt sällsynt, ty
den är ej så skygg och därför lätt att skjuta. Få grund häraf har
den blifvit föremål för okynnesskytte såväl som för torgjägarnas
förföljelse och starkt decimerats. Emedan den lefver af insekter
(bl. a. gräshoppor) och larver, som äro skadliga för gräsväxten,
betraktas den som en nyttig fågel, som man numera söker skydda
så mycket som möjligt. Om vintern flyttar den till Sydamerika
och söker där liknande lokaler, d. v. s. öppna slätter, som t. ex.
pampas i Argentina. Den träffas emellertid då också på Andernas
högslätter, så att bl. a. Konsul Söderström hemsändt den från
trakten kring Quito i Ecuador och mycket riktigt genom anteckning
på etiketten framhållit dess märkliga vanor att ej vistas vid vatten
utan på torr mark.

Till färgen är den ofvan brungul med mörka midtpartier på
fjädrarna. Öfver kräftrakten går också ett band af brungult med
svarta streck och pilfläckar, men buken är gulhvit. De långa
benen äro gula. Framförallt utmärker sig emellertid denna snäppa
genom sin långa stjärt, som är längre än halfva vingen och skjuter
långt förbi vingspetsarna. Den är brungul med mörka tvärband.
Från sin hemvist i Amerika har denna snäppform förirrat sig till
Europa ett fåtal gånger mestadels på senhösten eller förvintern
(blott en i juli). Sålunda omtalas ii fynd från olika delar af
Storbritannien och ett från Malta samt ett från Italien utom nu detta
danska.

Hafsörn och Islandsfalk fridlysta på Island.

Genom beslut af altinget ha de båda ofvannämnda
roffågelarterna kommit i åtnjutande af ett io-årigt lagskydd till 1930.
Böter af 500 kr. ha fastställts för fåglarnes dödande så väl som
för borttagandet af deras ägg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:21:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1921/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free