Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA RÖDSTJÄRTEN SOM HÄCKFÅGEL I HÄLSINGBORG 33
att han 1920 sett två par och 1919 ett par som uppfödde sina
ungar. Han hade väl reda på sig och tillade, att han ända
sedan 1919 haft öga på fåglarne, enär »de alltid visade sig så
orädda särskildt när de hade ungar». Boet låg på en tvär-
bjälke alldeles under taket inuti ett skjul, som utgjorde skydd
för den elektriska armaturen och de maskinella anordningarne
för en vagntippare. Skjulet var slutet på tre af sidorna och
öppet på den fjärde. Sedan en stege blifvit rest och jag kom-
mit en bit upp flög honan ljudlöst ur boet. Hon satte sig
alldeles nedanför på ett ledräck. Hon var icke särskildt rädd,
men visade sin oro genom guppande rörelser med kroppen
och ideliga vibreringar med stjärten, härunder utstötte hon
ett smackande läte afbrutet af korta djeep, djeep. Boet inne-
höll 4 ägg, något rufvade, helt hvita, vid närmare påseende
försedda med ett fåtal synålsfina röda prickar kring tjock-
ändan. — Själfva boet, som var mycket omfångsrikt, bestod
af ett försvarligt underlag af torrt mörkt gräs, löst hopfogadt
med öfvervägande inblandning af nedersta intorkade delen af
hvitbetans pålrot s. k. betrumpor ni. a. o. rester af fjolårets
betkampanj, hvilka fågeln tydligen upphämtat strax i närheten
af boplatsen. En del af dessa betrötter voro ända till 10 cm.
långa och styfva som pinnar. Närmare balen var boet fastare
hopfogadt. Här fanns rikligt med bandstumpar, fina böjliga
gula grässtrån och hampfibrer. Balen bestod öfvervägande af
hvita hönsfjäder (rikligt) med inväfda svarta och hvita häst-
tagel, samt enstaka mycket fina bruna rottrådar. Det höga
underlaget afsåg tydligen att höja själfva balen tätt upp under
taket till den rufvande fågelns skydd. Balen intog därjämte i
förhållande till taket en sned ställning. Afståndet mellan taket
och den närmast detta belägna delen af bokantens periferi
kunde uppskattas till 3 cm., under det den rakt motsatta delen
af bokanten låg 6 eller 7 cm. under taket. Den rufvande
honan intog också alltid samma ställning i boet med stjärten
stickande ut öfver den högst upplyftade delen af bokanten.
På grund af vidriga belysningsförhållanden kunde boet icke
fotograferas in situ. Den medföljande bilden återgifver det-
3 — 2213. Fauna o. Flora 1922. Häft. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
