Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA RÖDSTJÄRTEN SOM HÄCKFÅGEL I HÄLSINGBORG 37
lokomotiv nu pågår dag och natt tyckes icke beröra dem det
minsta. När jag anlände till mina observationsplatser, hörde
jag en hanfågel sjunga, men det dröjde länge innan jag kunde
upptäcka honom, hvilket icke torde förvåna, då han krupit in
under trätaket, som skyddar en del stora plåtbehållare afsedda
för betsaft. Han satt här i halfmörkret. Det var en ung
hane. Hans bröst var hvarken grått eller mörkbrunt utan ett
mellanting mellan båda. Han sjöng länge klart och ljudande,
men något fumligt, och icke med den precision som utmärker
de gamla fåglarnes sång. Då han tyckte att jag så småningom
kommit honom för nära, upphörde han plötsligt med sin sång-
öfning. Han guppade några slag med kroppen och darrade
med stjärten på rödstjärtmanér, såg på mig misstänksamt med
sina runda, svarta ögon och flög så sin väg. — Jag blef stå-
ende stilla. Efter några minuter kom han tillbaka, fast något
längre bort, och han styrde nu målmedvetet in i mörkret i
det trånga utrymmet mellan taket och behållarne. Senare på
dagen hörde jag honom ånyo sjungande i det fria, och sam-
tidigt observerade jag två ungfåglar (honor). Den ena satt
länge ogeneradt och putsade sin fjäderdräkt och en gråsparf,
som råkade slå ned i för nära grannskap, blef ögonblickligen
obarmhärtigt bortjagad.
Att fågeln är påfallande härdig kan man förstå äfven af
det anmärkningsvärdt sena fyndet af en vacker och fet hane,
som fälldes vid Köpmannebro i Dalsland den 18 november
1920 (Fauna och Flora häfte 3, 1921). Det är otvifvelaktigt
att arten här såväl som i Danmark visar tendens att vilja
öfvervintra, och det torde vara säkert, att först den riktiga
vinterkylan i november, kanske i december drifver den bort.
Att döma häraf torde man kunna misstänka, att arten äfven
infinner sig tidigt på häckplatserna, troligen de första dagarne
i april. — Då det bör vara af intresse att söka få fastslaget
icke blott vid hvilken tidpunkt fågeln anländer till häckplatsen
på våren, utan jämväl vid hvilken tid den på allvar lämnar
oss, ämnar jag så vidt dessa data låta sig bestämdt utröna
senare redogöra härför i denna tidskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
