Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 24
FAUNA OCH FLORA
de skola kunna hålla sitt antal uppe. Desslikes kastas ock
ett ljus öfver, huru en sällsynt fågelart kan hotas med ound-
viklig undergång, om den blir ett föremål för ägghandlarnes
stundom under en falsk vetenskaplig mask drifna geschäft.
I Jokkmokks revir finnas ej längre några häckande örnar,
säger jägmästare A. C. Lindhé. Den sista häckningsplatsen
låg på kronoparken Görjeån på Saitekåive, 3 mil söder om
Jokkmokks kyrkoby. Där sköts en örn antagligen omkring
1912 eller 1913, och sedan ha inga örnar mera synts till.
I Storbackens revir ställa sig förhållandena ungefär lik-
artade. Där häckade åren 1909 och 1910 ett kungsörnpar på
Vuodnabergs kronopark, säger jägmästare Wibeck, och boet
låg en knapp mil från Murjeks station. Boträdet höggs dock
ned sistnämnda år utan dåvarande jägmästaren C. Rothmans
vetskap, och sedan försvunno örnarne. 1916 iakttogs kungsörn
flera gånger vid Sarkavare gård, och det torde vara möjligt,
att den häckat detta år i revirets nordligaste del, men sedan
dess har ingen dylik fågel mera visat sig.
Från Bodens revir omtalar jägmästaren Slettengren tre
boplatser för kungsörn. En af dessa ligger på kronoparken
Klokens västra del, norr om landsvägen Härads—Puottaure i
Alpasberget. Den säges vara mycket gammal. En annan
finnes på Svanisträskberget i kronoparken Fisklösträsk, vid
södra ändan af sjön Svanisträsk. Den tredje ligger å Ljusa
hemmansskog, som tillhör Aktiebolaget Ytterstfors-Munksund,
på Stora Petberget söder om kronoparken Krokträsk och om-
kring 5 km. väster om Ljusa järnvägsstation. Jägmästaren
tillägger vidare, att han själf sett örn i trakten kring järnvägen
Boden—Sandträsk, och en jaktintresserad kronojägare M.
Näslund i Gransjö hyser den uppfattningen, att där skulle
finnas »många örnar». Emellertid äro ju dessa fåglar så vak-
samma och skygga, att man sällan får se dem annat än vid
boplatserna, tillägges det (och någon dylik synes ej vara
känd där).
Sedan jägmästaren Slettengren 1915 tillträdde reviret, ha
där dödats två ungar vid boet och två fullvuxna. Den ena af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
