Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
x37
Under samma tid hafva några rödhakesångare uppehållit sig
i bokskog norr om staden, och såg jag här en rödhakesångare senast
den 29/i. Äfven denna art har sålunda kunnat uthärda de svåra
veckorna i januari.
Hälsingborg den i februari 1922. Mårten Sjöbeck.
Samma ärlor, som här ofvan omtalas, sågos ännu den 1B/ä af
godsägaren T. Ankarcrona på hamnpiren i Hälsingborg. De syntes
vara vid god hälsa, men den ena var något skadad i vingen, dock
ej mera än att hon kunde flyga fullt bra.
Kricka ringmärkt i Skottland återfunnen i Upland.
För någon tid sedan hade undertecknad nöjet få mottaga från
godsägaren G. S. Boström foten af en kricka med på densamma
sittande ring utvisande, att den blifvit märkt genom mr H. F.
Witherby’s försorg. Fågeln hade skjutits den 1 aug. 1915 i en
liten insjö, Deningen, ett par km. söder om Riala kyrka på Östanå
gods. Sedan mr Witherby erhållit uppgift om ringens nummer
(25811), meddelade han, att krickan ifråga infångats under sin
vintervistelse vid Leswalt i Wigtownshire i sydvästra Skottland och
efter ringmärkning åter släppts den 16 jan. 1915. Den hade där-
efter alltså återvändt till sin hemvist i Upland, där den samma
sommar blef skjuten. Dess flyttning hade sålunda gått i nästan
västlig riktning. Af hvad man förut just genom ringmärkning erfarit
om krickornas flyttning framgår, att densamma i allmänhet har ett
sydvästligt eller västligt förlopp. Särskildt våra krickor flyga säker-
ligen ofta till Storbritannien och västra Frankrike om vintern. Det
kan ju i detta sammanhang ånyo erinras om den på Blaikfjället i
Västerbotten märkta krickan, som sköts i västra Frankrike. En
annan kricka omtalas i litteraturen såsom märkt i trakten af Peters-
burg och skjuten vid Italiens ostkust. Dessa exempel gifva ju en
god antydning om dessa fåglars flyttningsvägar. E. L.
Öfvervintrande änder.
Under ett besök i Halmstad, februari 1922, var jag i tillfälle
att se omedelbart vid stora bron midt i staden på ett litet ställe,
där vattnet gick öppet, 20—30 änder på ett tjugotal meters af-
stånd, däribland åtminstone följande arter:
Nyroca marila L., ett tiotal J1 ad. och jun., flere $;
Nyroca ferina L., 1 J\ 2—3 §;
Clangula clangula L., flere stycken, mestadels !£;
Anas platyrhyncha L., 1 — 2 J1.
Änderna fingo mycket mat af folket på bron och voro gifvet-
vis aldrig skygga. En gång iakttogs därstädes troligen en Mergus
$ (M. serrator?), ehuru jag ej kan med bestämdhet fastställa iden-
titeten, då jag olyckligtvis ej hade min kikare med mig och det
redan började att skymma. Grefve O. Zedlitz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
