Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 FAUNA OCH FLORA
af Locustella ncevia invid samma plats, där de förmodligen
häckat. Jag visste då ännu ej, till hvilken art de hörde. Den
4 juni fick jag höra hanen sjunga för första gången, och sedan
kunde man hvarje kväll få tillfälle att lyssna till hans sång.
Han var i synnerhet högröstad och flitig att sjunga vid regn-
väder. Sången upprepades med korta mellanrum och kan ut-
tryckas ungefär sålunda: »sirrrr-irrr-irr-irrr». Ljudet var så
starkt, att det hördes på ända till en kilometers afstånd. Då
jag besökte platsen, kunde jag komma hanen så nära som
4—5 meter. Han satt i timtal fullkomligt orörlig i det tätaste
buskaget. Den enda rörelse, som kunde skönjas, var strup-
fjädrarnes »darrande», då han uppstämde sin sång. Slutligen
den 20 juni sköt jag hanen för att konstatera arten och öfver-
lämna exemplaret till Riksmuseet. Sedan dess har jag iakt-
tagit honan flera gånger, senast den 6 juli, och äfven hört
hennes läte, som är mycket svagare och obetydligare än hanens.
Hon har dessutom varit oerhördt skygg. Boet har jag, trots
energiskt sökande, ej lyckats få se. Platsen är också bevuxen
med högt gräs och örter samt med hallon-, vide-, asp- och
björkbuskar, dessutom ligger där ris och bråte här och där.
En liten bäck rinner genom platsen i fråga, som omgifves af
åkrar på ömse sidor och en större by, Storhaga, ligger på ett
afstånd af endast ett par hundra meter. — Genom detta in-
tressanta fynd har sålunda vår fauna riktats med en ny fågel-
art, som visserligen så att säga var väntad, men hittills ej
konstaterad.
Herr Bo Witt Strömers vakna intresse och goda iakt-
tagelseförmåga har härmed firat en vacker triumf.
I de utomskandinaviska länderna har gräshoppsångaren
en vidsträckt utbredning, som når från mellersta och södra
Ryssland i öster till Irland i väster. I sydlig riktning går den
som häckfågel ned i norra Spanien och norra Italien. Från
Ural och Kaukasus österut till Altai ersättes den af en något
mindre, men för öfrigt lika ras. Gräshoppsångaren är natur-
ligtvis flyttfågel, men att döma efter de data man har från de
danska fyrarne, synes den vara ganska härdig, ty den är på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
