Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
185
Hur fiskar saxnäbben?
I all äldre litteratur omtalas enligt iakttagelser af en rad äfven
mycket framstående naturforskare, såsom Darwin, Audubon m. fl.
och äfven nu lefvande t. ex. Chapman, Hornaday m. fl., att sax-
näbben, Rhynchops, fångar sin föda på sådant sätt, att den flyger
fram utefter vattenytan med den egendomligt förlängda, knifblad-
formiga underkäken skärande genom vattnet och munnen öppen.
Helt nyligen har en amerikansk ornitholog S. C. Arthur (»The
Auk», 1921, okt.) kommit till helt andra resultat genom sina iakt-
tagelser af dessa fåglar, och han bekräftar dem med fotografier.
Han såg dessa fåglar, »Black Skimmers», Rhynchops nigra, fånga
fisk på grundt vatten stående på botten och hugga sitt byte med en
vertikal rörelse med näbben. Han såg dem taga fisk på fisk på
detta sätt och bära bort dem till ungarna hängande på tvären i
näbben. Han såg visserligen saxnäbbar flyga med undernäbben
skärande vattenytan, men deras näbb var då sluten. Båda dessa
saker bekräftas med fotografier, men frågan är om ej vid andra
tillfällen dessa fåglar skaffa sig föda på det sätt, som af andra natur-
forskare omtalas, ty det är ju ingalunda alltid, som de kunna träffa
småfisk i mängd på så grundt vatten, att de kunna plocka upp dem
på nämnda sätt. Fåglars vanor kunna ju vara olika vid olika till-
fällen. Jag har t. ex. sett den bruna pelikanen vid Floridas kust
störtdyka, men äfven simmande på vattnet gripa sitt rof.
E. L.
Våra skräntärnkolonier under sommaren 1922.
Under påskhelgen hade jag tillfälle att konstatera, att skrän-
tärnkolonien på Löfjeskär under Källskären talrikt infunnit sig i van-
lig tid. Senare på våren underrättade mig min vän Alb. Gräs-
lund, att han i sällskap med några andra naturvänner funnit, att
äfven på det närliggande Södra Stångskär en koloni af 14 par
skräntärnor slagit sig ned. I slutet av maj hade dessa alla 2 eller
3 ägg i sina bon. Detta antogs vara en produkt av den naturliga
ökning, som denna fågelart borde ha vunnit under Källskärsklub-
bens skydd och vard. Detta är visserligen möjligt och borde äfven
vara helt naturligt, men det finnes ännu en förklaring till denna
förekomst. I sommar-har nämligen Ingeniör Holsti vid besök på
Riksmuseet omtalat, att Hartsö-kolonien af skräntärnor ej funnes
där i. år. Han hade besökt Ljuskär, deras vanliga boplats, och ej
sett någon där. Det skulle sålunda kunna hända, att det är dessa
fåglar från Hartsö, som flyttat ned till Södra Stångskär i Källskärs-
arkipelagen.
Ett annat oväntadt och intressant meddelande om skräntärnor
gifves i efterföljande bref.
E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
