Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
l87
på en mosse. En ung hane af blå kärrhök sågs den 2 maj i år
flyga öfver samma mosse. Smådopping finnes där äfven.
Lund den 10 maj 1922. ^ Rosenberg_
(De svarta tärnorna iakttogos på nämnda plats redan för några
år sedan enligt meddelande af Friherre Nils Trolle. Red.)
Återvändande tornsvala.
I utlandet har man vid flera olika tillfällen kunnat konstatera,
att tornsvalor, som ringmärkts, återvändt till sina häckplatser. Helt
nyligen ha vi äfven fått bevis på samma sak här i Sverige. In-
geniör Erik Lindroth skrifver nämligen till Riksmuseet från Kägle-
holms säteri, Glanshammar, och omtalar, att en tornsvala, som den
3 juli 1921 ringmärkts där med Riksmuseets ring 3793, den 9 juni
i år slog emot en telefontråd, så att hon blef tillvaratagen och
hennes nummer konstateradt. Lyckligtvis repade hon sig, så att
hon åter kunde släppas.
E. L.
Tobis vid Västerbottens kust.
Under biologiska undersökningar vid norra Hälsinglands kust
1899 fann E. Lönnberg tobis vara allmän t. ex. vid Agon och
Bålsön, där den också af fiskarena var känd under namnet »haf-
nål». I sitt meddelande härom i Sv. Fiskeritidskr. 1902 framhåller
densamme, att den »hafnål» som af fiskare från Västernorrlands
län omtalas som fångad i strömmingsnot, sannolikt var af samma
art. Undertecknad är nu i tillfälle att utsträcka nordgränsen för
denna fiskart ytterligare ett stycke. Jag har nämligen i sommar
fått mottaga af Per Lundgren i Löfånger en »underlig fisk», som
visade sig vara en Ammodytes tobianus af 117 mm. längd. Namnet
»hafnål» är äfven kändt här och hänför sig sannolikt till tobis.
Lönnbergs förmodan, att tobis skulle förekomma ännu längre norrut
i Bottniska viken, bekräftas sålunda häraf.
Umeå i juni 1922.
Otto Holm.
En storkhistoria från Trollenäs.
Vid nämnda gods har sedan långliga tider ett storkpar plägat
ha bo på en skorsten. Om höstarna, sedan det blifvit kallt, och
storkarna dragit bort, har man varit nödsakad att för eldningens
skull kasta ned boet, ehuru storkarna äro ägarens ögonstenar. Det
gör dock ingenting med denna afhysning om höstarna, blott den ej
sker, förr än storkarna på allvar flyttat och ej bevittnat tilldragel-
sen. Nästa vår bygga de åter på samma skorsten. Så skedde
äfven i år. Men sedan honan lagt tre ägg och börjat att ligga på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
