Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN igl
nanför, som synas å teckningen. Dessa extra två fläckar äro blå-
grå utan skarp begränsning och övergå tämligen omärkligt i det
svarta, ehuru skarp begränsning finns å en del av den stora fläcken,
som faller i ytterfanet. Utom den vanliga vita spetsfläcken på
handpennornas täckare finns en dylik även längre ned på dessa,
så att här uppkomma två vita band, det nytillkomna dock något
mattare. (Se fig. 2!)
Fig. 2.
Analoga fall på färgabnormiteter äro ju kända hos en del
andra av våra fåglar och äro givetvis av tillfällig art, beroende på
att det ena eller andra färgämnet ökat eller minskat. Hos denna
sidensvans har tydligen det svarta pigmentet (melaninet) i vingarna
delvis felslagit.
Det rätt unika exemplaret förvaras i min brors fågelsamling.
E. Welander.
Kattugglorna dö av svält.
I slutet av februari och början av mars erhöll jag ett par katt-
ugglor för konservering, hanne och hona, vilka hittats döda, den
ena i ett skjul och den andra på en ladugårdsbacke. De voro
ytterligt utmärglade, honan vägde ej mera än 3,5 hg. och hannen
3,25 hg. (Som en jämförelse kan nämnas, att en annan kattuggla,
skjuten av en granne omkr. 12/3, vägde jämt 1j-i kg. Den var sär-
deles fet och av ovanligt mörk typ. Särskildt ögonkretsen har ett
»sotigt» överdrag.) Det är alltså påtagligt, att de förra dött av
svält. Magen och tarmarna voro hos honan alldeles tomma, hos
hannen innehöll magen endast en bönstor hårbåll av gnagare, och
tarmarna voro fyllda av en tunn, svart» välling» och en massa hvita,
trådsmala c:a 30 mm. långa inälvsmaskar.
Då man söker få en förklaring till ugglornas svältdöd, vill man
närmast tänka på den stränga, snörika vintern, som hindrat dem
att åtkomma sin älsklingsspis, de små gnagarna, i tillräcklig mängd.
Och däri måste väl ligga en sanning, ehuru det ej räcker till att
förklara saken. Förra sommaren var ju mer än vanligt varm och
regnfattig och just detta måste i hög grad ha varit ogynnsamt för
många djurs utveckling, ej minst för gnagarna. Stammen av dessa
djur reducerades troligen alltför starkt, och bristen blev ödesdiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
