Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I96 FAUNA OCH FLORA
form. Likaså finnes på strålens baksida en ganska djup och
lång fåra (se fig. 2 B, /). Enligt ägarens iakttagelser syntes
denna hof ej »förmera sig», medan den ordinära hofven växte
normalt, men af preparatet att döma tyckes den extra hofven
— säkerligen på grund af bristande användning och uteblifven
nötning — ha blifvit liksom »förvuxen» och hypertrofierad,
särskildt å baksidan.
Under det att den lilla hofven var helt och hållet fri och
skild från den stora, var den öfriga delen af bitan förenad
med hufvudtån genom en gemensam hud och äfven invändigt
förbunden med den genom lucker, blodkärlsrik bindväv, fett
o. dyl. (borttaget å prep. å fig. 2). Mellan de båda hofvarna
finnes ett fritt utskjutande, plattadt hornutskott, och på den
sida af den stora hofven, som vetter mot den lilla och här är
något insvängd, finnes ett ojämt hornöfverdrag. Detta har
möjligen från början hängt tillsammans med det förstnämnda
utskottet men har i så fall blifvit helt skildt från detsamma.
Dessa båda hornbildningar ha sannolikt uppkommit som en
skyddsinrättning genom friktionen mellan hofvarna vid gången.
Däremot saknades »som vanligt vid sådana fall af atavis-
tisk polydaktyli»1 den s. k. sporren, ett hornutskott i »hof-
skägget» eller hårtofsen i spetsen af mellanfotens nedersta,
bakom första tåleden (af hufvudtån) utskjutande parti. I min
förutnämnda uppsats har jag framkastat den förmodan, att
äfven denna hos hästen normala bildning är att anse som en
skyddsinrättning vid gåendet på ojämn mark, då denna del af
foten lätt kommer i beröring med marken, men att densamma
kan tänkas bli öfverflödig i händelse af polydaktyli, enär den
eller de öfvertaliga hofvarna kunna göra samma tjänst som
sporren, som därför ej kommer till utveckling.
Den extra hofven på det färska preparatet var ännu vid
framkomsten ganska rörlig, så att den kunde böjas ett stycke
både framåt och bakåt. Vid dissekeringen, hvarvid veterinär-
läkaren M. Jonsson, Västerås, lämnade mig benäget och in-
1 Jfr Bergman, Sv. veterinärtidskr. 1902, s. 209 och förfs ofvannämnda
upps., s. 103.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
