Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 22 FAUNA OCH FLORA
konstförfarna metod. Med undertecknad hans »husse» var han
förenad i trogen vänskap sedd från mänskligt sentimental
synpunkt. Hans vänskap yttrade sig i fullkomlig frihet från
rädsla för husbonden. Så till exempel undersökte han ofta
husses glasögon under djupsinnig min och pillrade med näbben
i näsa, mun och öron. Gjorde man min af att taga i hans
fjäderdräkt, greps han emellertid af vanvettig förskräckelse,
däremot lät han lätt taga sig under fötterna och dymedelst
placera sig var som helst. Mot andra personer var han ytter-
ligt skygg och misstänksam. Hans synsinne och iakttagelse-
förmåga var fenomenal. Om dagarne hade han sin gifna plats
på hustaket och där satt han som en staty och blickade ut
öfver vidderna och sjön, d. v. s. så länge magens kraf lämnade
honom ro. Det behöfdes blott, att jag då ropade Niklas på
honom, så kom han farande på kilometer långa håll och slog
ned på axeln eller hufvudet säker om något byte. När han
då fick detta, tedde sig en mycket komisk scen: han kastade
sig nämligen vildt öfver detta med utbredd stjärt och kupiga
vingar svartsjukt bevakande bytet. Nu var vänskapen slut,
ty så snart jag närmade en fot, högg Niklas vildt klorna i
skon och såg så vanvettigt ilsken ut med nackfjädrarna ut-
stående och hjässfjädrarne tilltryckta, att man omöjligt kunde
låta bli att skratta. Fastän han lämnades i okvald besittning
af bytet, satt han så slående och skrikande i 10—15-minuter,
innan han började spisa. Sedermera tog han alltid bytet med
vänstra foten och ömsom sprang och flaxade iväg till någon
undangömd plats. Nätterna tillbragte han i en aspdunge vid
sjön Pålträsket och gjorde sig hvarje morgon (vid 3 a 4-tiden)
påmint genom intensiva pip och skrik (senare fick han det
typiska vråklätet den »pisksnärtljudande» hvisslingen). En så-
dan ottefågel var gifvetvis besvärlig och enerverande i högsta
grad för omgifningen och endast husses maktspråk med hot
om säkra döden för grannarnes kattor förmådde skydda Peter
Nikias’ lif, särskildt som det var omöjligt bibringa folket
öfvertygelsen, att han ej komme att förgripa sig på deras
höns. ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
