Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22Ö
FAUNA OCH FLORA
Allt detta syntes angifva, att det nordost om vår vanliga duf-
höks område lefver en dufhökras af rätt afvikande typ. Denna
är, såsom vanligen är fallet med dufhökar, lättast igenkännlig i
ungfågelsdräkten. Den skiljer sig från vår vanliga svenska
dufhök genom följande egenskaper. De ljusa fjäderkanterna
på hufvudets öfversida och nacken äro bredare, smutshvita till
rostgula, så att dessa kroppsdelar synas vara ljusare än van-
ligt. Ryggsidan är ljusare bl. a. därigenom, att fjädrarnas ba-
sala ljusa delar äro mera synliga och på framryggen ha fjäd-
rarne breda gulhvita till rostgula kanter. Skulderfjädrarne
äro fläckiga, tvärbandade och spetsade med hvitt, som är mera
synligt på utsidan. De mellersta och största vingtäckarne äro
bredt kantade kring spetsen med gräddhvitt, storfläckiga och
bandade med hvitt eller gulhvitt. Mellanrummen mellan de
mörka tvärbanden på handpennorna äro vanligen spräckliga
med hvitaktigt, och i samband härmed finnas äfven hos de
flesta exemplar större hvitgula till lädergula fläckar på ytter-
fanet särskildt i den yttre delen af handpennorna. Arm-
pennornas allmänna färg är också ljusare, och hos de flesta
exemplaren är ytterfanet också starkt spräckligt med hvitak-
tigt. Den smutshvita till ljust rostgula undersidans streck äro
blekare och mera brunaktiga än hos de vanliga dufhökarne,
så att det svarta smala spolstrecket därigenom framstår tyd-
ligt. Benens fjädrar äro på utsidan ofta tämligen smalstrim-
miga och på insidan fläckiga, finstrimmiga eller ej alls teck-
nade eller fläckiga, sålunda ganska växlande. Jämför man
stjärten, så är äfven den liksom ryggen blekare i sin allmänna
färgton och de stora stjärttäckarne äro öfvervägande ljus-
brokiga. Denna ljusbrokighet särskildt på vingarne fram-
träder tydligt på de bifogade fig. af en hona och en hane
från Arkangel.
De gamla fåglarne äro tydligt blekare än normala svenska
hökar. Hanen har en ryggfärg, som liknar den bleka engelska
sillmåsens, Larus /aseas affinis, och honan är ännu blekare.
De öfre stjärtäckarne äro ej blott spetsade, utan äfven tvär-
bandade med hvitt. Hufvudets öfre delar äro ej så svarta som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
