Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL NORRA SKÅNES LOKALFAUNA
255
En gång är en pilgrimsfalk funnen öfvervintrande, nämligen
den 30 jan. 1918, då min far såg en gammal hane vid N. Lä-
reda, Stoby socken. Eljest plägar den flytta i sept. — okt.
Lärkfalken förekommer endast sparsamt, men är allmän-
nare om hösten. Häckande par äro iakttagna i midten af juni.
Den kommer i början af april (t. ex. 7/<t 1917) och bortflyttar
i sept.
Stenfalken är allmännare. Häckande är den iakttagen i
midten af maj. Den öfvervintrar ofta.
Tornfalken förekommer allmänt häckande. Kullar på 5—6
ägg äro funna i början af maj. Tidigaste återkomst om våren
26/a, senaste 9/4. Bortflyttar sept.—okt.
Du/höken är rätt sparsam som häckfågel. Kullar på3—4
ägg funna i slutet af april och början af maj. Vintertid före-
komma i regel blott gamla hökar.
Sparfhöken är allmänt häckande inom området, och man
träffar hans kullar på 4—1 ägg i midten och slutet af maj.
Bivráken förekommer ganska sparsamt såsom häckfågel.
Nylagda ägg äro funna i början af juni. Tidigaste af mig no-
terade ankomst om våren är 18/s och senaste 4/e. Bortflytt-
ning i slutet af aug. och början af sept.
Gladan är mycket sällsynt och knappast nu längre häck-
fågel inom området. Helt olika var förhållandet under min
faders ungdom på 1860—70-talen. Då var nämligen gladan
allmännare än ormvråken. Hvad som minskat deras antal är
svårt att säga. Det beror nog ej på skjutvapen eller saxar,
ty under 35 års konservatorsverksamhet har min far ej stop-
pat mer än fem glador bland det mycket stora antal af fåglar,
som han handhaft. Jag har äfven själf erfarenhet om gladans
stora försiktighet, så att jag kan intyga den. Jag håller där-
för för sannolikt, att gladans starka aftagande är att söka i
sumpmarkernas torrläggning och boträdens borthuggande. Om
ej dessa båda förhållanden ändras, kommer gladan förr eller
senare att försvinna som häckfågel i Sverige, alla förbudsifrare
till trots. Förr häckade gladan vid Gubbarp, Farstorps soc-
ken, men därifrån försvann den sommaren 1916 på grund af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
