Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grottan Korphulet å St. Karlsö.
Af
Willy Wöhler.
enna är belägen ganska högt upp uti det branta
Västerberget, hvars öfversta del är starkt
öfverhängande, hvilket vållat, att man ej upp-
ifrån kunnat komma in uti grottans inre.
Omkring midten af 1850-talet hörde jag be-
rättas, att en ung sjöman låtit fira sig ned
uppifrån berget samt genom att försätta linan i allt starkare
pendelrörelse fått fast fot i grottans ytterkant.
Samma sätt använde min son Willy, då han för omkring
22 år sedan var där. Men linan kunde de ej släppa och därför
ej heller komma in uti grottan.
Då Bengt Berg 1914 låg på Karlsö, medförde han bland
andra grejor äfven en präktig, bekväm hisskorg, i hvilken han
hängde utanför Korphulet, för att på nära håll betrakta »ring-
viorna», som jag sagt honom i mindre antal skulle häcka där.
Fastän ej vidare hemmastadd uti botaniken upptäckte dock
hans skarpa ögon en växt i grottans inre. Denna kunde icke
skönjas annat än vid alldeles klar solnedgång och när det
gyllene klotet redan till hälften försvunnit i hafvet.
Bengt Berg bad mig komma ut. De 2 första kvällarne
kunde vi icke urskilja något, emedan solen »gick ned i bänk»
(molnbänk). Den tredje aftonen lyckades det. Men man hade
blott några minuter på sig och afståndet till växtplatsen var
50—60 fot. Vågade därför ej säga: detta är Phyllitis scolo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
