Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM SILLGRISSLORNA 159
regler det äldsta. Detta är det, som man träffar hos
Pontoppidan i dennes »Danske Atlas» af 1763 nämligen aalge. Mot
detta gjorde jag den invändningen, att förf. i texten skrifvit
det med gotiska typer, under det att han eljest plägar använda
latinsk stil för latinska ord. Emellertid kan denna invändning
bemötas därmed, att på den åtföljande planschen artnamnet
aalge är tryckt med latinska typer på samma sätt som alla
andra latinska artnamn. Olyckligtvis finnes alltså ingen annan
utväg, än att enligt gällande nomenklaturregler antaga detta
barbariska namn för den vanliga sillgrisslan, hvars
vetenskapliga namn alltså hädanefter måste bli:
Uria aalge Pontoppidan.
Det som sedan kommer närmast i ordningen är f. ö. ej
heller bra, ty det är ringvia, hvilket ej gafs åt den typiska
formen, utan åt den individuella variation af densamma, som
utmärker sig genom en smal hvit ring kring ögat samt ett
därifrån bakåt nedåt gående streck af samma färg. Denna
varietet finnes dock bland sillgrisslekolonier öfverallt, äfven vid
Karlsöarne, så att den kan ingalunda vidmakthållas såsom
någon särskild ras, ehuru en del förf. hållit det för troligt.
Däremot bildar sillgrisslan flera andra geografiska raser.
Det har redan nämnts, att Sven Nilsson kallade sillgrisslan
från Karlsöarne intermedia, dock utan att tydligt uppgifva,
hur den skilde sig från den typiska mera nordiska i norra
Atlanten. Jag har tyckt mig finna, att vår baltiska sillgrissla aldrig
är så svart som norska exemplar, med hvilka jag jämfört den.
Det är dock möjligt, att denna skiljaktighet ej alltid håller
streck, ty Mr. Witherby har meddelat mig, att han jämfört
de åtta Karlsöexemplar, som han fått låna från Riksmuseet,
med en större serie nordiska och därvid ej alltid kunnat se
skilnad i färgen. Möjligen är detta i viss mån beroende på
om fåglarne äro skjutna vid samma tid eller ej.
Däremot är den vid Englands kust häckande nu nyligen
beskrifna
Uria aalge albionis Witherby
mycket väl skild från alla andra genom sin mycket blekare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
