Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM STORLOMMEN OCH DESS SLÄKTINGAR 5
Enligt gängse litteraturuppgifter är storlommens
näbblängd 54—70 mm. och dess vinglängd 305-342 mm. Måhända
ha de små storlommarne ett mera nordostligt hemvist.
Om vi härmed lämna den europeiska storlommen och
övergå till dess raser i andra länder, så märkes först öster
om oss en rätt omtvistad dylik C. a. suschkini Sarudny. Den
uppgives vara något ljusare på hjässan och i nacken samt ha
i allmänhet större vita fläckar på ryggen och svagare näbb.
De för den uppgivna vingmåtten äro dock rätt nära
sammanfallande med den vanliga storlommens. De uppgivna
karaktärerna äro sålunda obestämda, så att man knappt kan få
någon klar uppfattning av deras betydelse. Denna lom skulle
vara hemma i västra Sibirien och Centralasien; bl. a. uppgives
den från västra Altai-området av Poljakow.
Mera tydligt avvikande och åtminstone i typiska exemplar
mycket lätt igenkännlig är den ras, som av Dwight fått namnet
viridigularis, emedan den har grön i st. f. violett glans på
halsens framsida, men den här mörkgröna, rektangelformiga
rutan bildar som hos vår storlom en liten trubbig vinkel i sin
nedre kant. Den grönstrupade rasen är hemma i
nordöstligaste Sibirien, särskilt Anadyr, samt Kamtschatka, men har
även träffats på Alaska.
Slutligen följer den nordamerikanska storlommen, som
stundom tages som en särskild art under namnet Colymbus
pacificus Lawrence, men då den till sin allmänna
färgteckning nära överensstämmer med den europeiska, är det
lämpligast att uppfatta den blott som en geografisk ras. Dock är
den ganska lätt att igenkänna i sin sommardräkt, ty den har
hjässan och nacken mycket ljus, nästan smutsvit, och den
svart-violetta rutan på strupen är nedtill tvärskuren utan
framskjutande vinkel. Den säges vara mindre än viridigularis.
Enligt Bent förekommer denna lom som häckfågel i de norra
delarne av Nordamerika från Behrings hav till Ungava.
Nordgränsen är den arktiska kusten och mot söder når den Stora
Slavsjön och de centrala delarne av British Columbia. Den
skall även häcka på Aleuterna. Dessutom säger den citerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
