Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM STORLOMMEN OCH DESS SLÄKTINGAR
7
ej så vitaktiga som hos den nordamerikanska. Till sina
storleksförhållanden överensstämma de dock rätt bra med den
sistnämnda, som är mindre än såväl den grönstrupade som
den vanliga storlommen. Sålunda är näbblängden 48,49,5
och 50 mm. och vinglängden 310, 305 och 300 mm.
Från den grönstrupade viridigularis, inom vars typiska
hemland de äro skjutna, skilja de sig sålunda ej blott genom färg och
form på framhalsens svarta ruta, utan även genom sin storlek.
Huru dessa exemplar skola kunna tydas, är svårt att säga.
Ytterligare en tredje ras kan naturligtvis ingalunda sättas i
fråga, men däremot skulle man möjligen kunna tänka sig, att
dessa egendomliga lommar från Pitlekaj äro bastarder,
nämligen mellan den grönstrupade viridigularis och den
violett-strupade pacificus. Det är möjligt, att den mörkblå färgen
kan förklaras därigenom, och då understundom hos bastarder
karaktärer uppträda, som saknas hos båda föräldrarne, skulle
det förbindande bandet mellan den blå rutan på framhalsen
och halsryggens grönsvarta fjäderfält kunna tolkas som en
sådan genom bastarderingen nytillkommen egenskap.
Har pacificus-rastn relativt nyligen inträngt på
viridigu-/ar/s-området, är en sådan bastardering desto mera möjlig.
Att verkligen pacificus-rasen kan träffas ganska långt in på
det sibiriska området, framgår bl. a, av ett meddelande av
Bent (Auk, 1919), vari han säger sig ha från Kolynia erhållit
en fullständigt typisk fågel av denna ras.1 Vid samma tillfälle
omtalar han också, att han från Nishni-Kelymsk fått en lom
som är intermediär mellan »viridigularis och arcticus». Jag
förmodar, att detta exemplar sannolikt bör ha sett ut ungefär
som det ena av de ovan omnämnda Vega-exemplaren, som i
visst ljus företedde grönt på strupen, ehuru eljest violblå. Denna
variation, som storlommarne förete i dessa trakter och som
genom detta exempel yttermera framhäves, synes göra den
ovan framställda bastarderingen än mera sannolik.
1 A andra sidan torde under flyttningen även viridigularis komma in
på -pacificus område; Riksmuseet har ett gammalt ex. av förstnämnda form
signerad: Nordvästra Amerikas kust».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
