Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O EINAR LÖNNBERG
björnar böra räknas, men de björnar, som äro hemma i norra
Persien, kunna eventuellt vara en varietet av ettdera slaget.
Det värsta av alltsammans är, att det ej finnes några skarpa
och goda beskrivningar på U. syriacus, som framhålla
skillnaden mellan den och U. arctos utom med avseende på färgen,
som skall vara mera gulgrå hos den förra. Då emellertid
björnarna variera i hög grad till sin allmänna färg, är ett dylikt
relativt kännetecken ej mycket att bygga på. De ursprungliga
förf. säga också, att U. syriacus skall ha pannan föga
upphöjd, småningom övergående i nosen med blott en svag
nedtryckning och ögonbrynsbågarna föga svällda, men då dessa
uppgifter synbarligen ej hänföra sig till kraniet utan till
huvudet i dess helhet, är det ej heller mycket att taga fasta på.
Denna björn skall också enligt vissa meddelanden vara mindre
än den vanliga bruna björnen, men detta är också relativt.
Middendorff införde 1851 namnet meridionalis för en
»varietet» av U. arctos, som skulle vara mindre i storlek och även
utmärka sig genom jämförelsevis ringa bredd på skallen. Den
största dithörande skallen skulle vara en tolftedel mindre än
den minsta skalle av den typiska arctos. Emellertid är detta
blott ett nytt namn, som uttryckligen säges vara avsett för
en sammanfattning av vad som förut kallats U. pyrenaicus
(F. Cuv.) Fischer, U. syriacus Hempr. & Ehrbg. samt U.
isa-bellinus Horsf. m. m., så att det kan ej gärna användas för
någon särskild ras, då de nämnda tre med säkerhet åtminstone
till dels äro skilda raser.
Satunin använder dock namnet meridionalis för den björn,
som lever i Talysch-området i Transkaukasien, och uppgiver,
att de björnfällar han sett därifrån mestadels voro mycket ljusa.
I ett arbete av år 1919 har den ryske zoologen Nestor
Smir-nov redogjort för björnarne i Kaukasus med stöd av samlingarna
i Titiis. Han räknar dem alla till Ursus arctos, men urskiljer
först två huvudraser U. a. arctos L. och U. a. meridionalis
Middend. Under dessa upptager han sedan flera former dels
som »varietet» dels som »natio». U. a. meridionalis skulle
utmärka sig genom sin mindre storlek, ofullkomligt utbildade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
