Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EINAR LÖNNBERG
Om vi då först göra en jämförelse mellan den typiska
svenska U. areios och den persiska björnen för att se, huru
de förhålla sig till varandra, framträda följande skiljaktigheter
såsom i ögonenfallande. Skallen av den senare är som sagt
jämförelsevis ung och delvis på grund härav har den en
svag hjässkam, som blott sträcker sig halvvägs över
hjässbenen framåt. Pannan är över postorbitalutskotten synnerligen
starkt välvd (fig. 1), vilket visserligen delvis kan orsakas av
djurets relativa ungdom, men å andra sidan är konvexiteten
där starkare, än jag sett hos svenska björnar, så att detta
måste otvivelaktigt uppfattas som ett rasmärke. Till följd av
Fig. 1. Ursus aretos persicus o", från Mazanderan, norra Persien.
Ur Riksmuseets samlingar.
denna utbuktning av pannpartiet är det en tydlig konkavitet
mellan pannan och nosen, men det är mindre att fästa sig vid,
ty med avseende på nosprofilens form variera våra svenska
björnar oerhört, i det att somliga ha alldeles jämnsluttande
panna, utan avsats övergående i nosen och andra ha starkt
konkav nosprofil. Vanligen är dock i denna ålder det förra
fallet. Pannan mellan ögonen (interorbitalbredden) är hos den
persiska björnen smal, blott 63 mm. Detta kan delvis ha sin
grund i djurets ungdom, men då det är mindre än hos det
övervägande flertalet svenska björnar även hos honor och
sådana, som äro mindre än det persiska exemplaret, ligger nog
även häri ett rasmärke. Vidden över okbågarna (zygomatisk)
är hos den persiska björnen 165 mm., vilket också är relativt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
