Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NÅGRA DÄGGDJUR FRÄN PERSIEN
2 g
jaktexpedition till Mazanderanskogarne, som jag företog i sept.
—okt. 1922 i syfte att skjuta hjort (’maral’) under
brunsttiden. Närmare bestämt fälldes den i Tatarestagskogarne den
16 okt. Det var en hane, ganska stor efter persiska
förhållanden. (Ett exakt mått, som jag tog från nos till svansspets,
har jag tyvärr förlorat.) Jag hade hört talas om, att björn
skulle förekomma där i trakten ganska talrikt, och folket i
byn Kursi (Tatarestag), där jag tagit kvarter, berättade, att
en större björn på försommaren ihjälrivit och nästan uppätit
en herde och att denna björn fortfarande höll till i närheten
av byn. Jag fick ett par av invånarna med mig, och tidigt
på morgonen satte vi kurs på ett berg, där man sade, att
björnen med förkärlek höll till. Vid middagstiden, då vi just
slagit oss ned vid en liten bäck för att frukostera, fick jag
plötsligt se något större föremål röra sig nedanför toppen av
det med småbuskar bevuxna berget mitt emot. Då jag
närmare såg efter med kikaren, fann jag, att det var en björn.
Han var då på ungefär 600 m. avstånd från oss, men kom
närmare nedför bergssluttningen. Då vi sutto fullkomligt öppet
och utan betäckning, vågade vi ej röra oss från stället av
fruktan, att björnen skulle upptäcka oss, men då han kom på
ungefär 400 m., tycktes han dock ha fått syn på oss, ty han
stannade och stirrade oavvänt i vår riktning. Då han efter
en stund vände sidan till och syntes i begrepp att vända,
väntade jag ej längre utan sände honom en kula från mitt
mausergevär (armémodell) och hade nöjet se honom lägga sig
ned. Medan jag genom kikaren sökte få reda på honom bland
de små buskarna, reste han sig ånyo och luffade iväg uppåt
berget. Jag sände honom ännu ett par skott, varefter han
ånyo lade sig ned, och jag kunde med kikaren se, att han var
sårad och tycktes ej kunna resa sig. Jag tillsade nu de båda
bärarne att stanna, där de voro och varifrån de hade bra
utsikt samt att de skulle ge mig tecken, ifall björnen ånyo reste
sig, och gav mig därpå iväg uppåt berget något på sidan om
det ställe, där björnen låg. Då jag kommit upp, som jag
tyckte i jämnhöjd med björnen, steg jag upp på en rätt hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
