Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA BIDRAG TILL GULLMARSFJORDENS FISKFAUNA 37
analfenan är tillförlitlig artkaraktär (förlockstaggarne äro på
dessa små exemplar för outvecklade för att lämna säkra
karaktärer), skulle det större exemplaret höra till marinus, det
senare till viviparus.
kelus bicornis (Reinhardt), klykskrabb. Av denna art
har jag i år erhållit ej mindre än 6 exemplar, av vilka
trenne fångades i ett och samma tråldrag utanför Orsta huvud
eller på samma plats, där det i min föregående uppsats
omnämnda exemplaret erhölls med bottenhuggare. Det synes
mig alltså ej råda något tvivel därom, att ett lokalt bestånd
av denna arktiska art förefinnes i fjorddjupet; otvivelaktigt är
det också det sydligaste kända beståndet av arten i fråga.
Enligt föregående iakttagelser skola de skandinaviska
exemplaren av arten ej på långt när uppnå samma storlek som de
från arktiska trakter, där honliga exemplar av ända till 115 mm.,
hanliga av 66 mm. längd anträffats (Grönland), under det att
största skandinaviska exemplar stanna vid en storlek av 52 mm.
Det kan därför förtjäna anmärkas, att samtliga de i år i
Gullmarsfjorden erhållna exemplaren överstigit denna längd, i det
att de trenne hanliga exemplaren mätte resp. 55, 56 och 59 mm.,
de honliga 59, 62 och 63 mm. Till jämförelse härmed kan
nämnas, att de av v. Hofsten1 i Isfjorden, Spetsbergen,
sommaren 1908 erhållna 41 exemplaren av denna art i storlek
varierande mellan 27 och 77 mm., varav dock blott trenne
över 63 mm.; tyvärr saknas här uppgifter om kön. De av
Malm undersökta 6 exemplaren från Spetsbergen mätte 34— 60
mm., varav de tvenne med stor genitalpapill försedda
exemplaren å resp. 54 och 58 mm. voro hanar. I jämförelse med
de på Spetsbergen kända exemplaren kunna sålunda de i
Gullmarsfjordens djup levande knappast anses som småvuxna.
Lumpenas lampretaeformis (Walbaum), Spetsstjärtat
långebarn. Under det att även i år ett tiertal exemplar av
Lumpe-nus maculatus B. Fries erhållits, det största mätande 162 mm.
i längd, har av L. lampretaeformis blott ett enda, c:a 220 mm.
långt exemplar tillvaratagits; denna senare art synes alltså
1 Die Fische des Eisfjords. K. V. A:s Handl. Bd. 54, n:r 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
