Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NÅGRA DÄGGDJUR FRÅN PERSIEN
53
extremt, ty hos föreliggande exemplar äro de ej fullt en
centimeter bredare än bakhovarne. Men båda äro starkt nötta, så
att det är förenat med vissa svårigheter att fastställa deras
normala form. Å andra sidan är väl att märka, att smala
hovar i och för sig ej äro något för åsnan utmärkande, ty
många hästar ha smala hovar. Detta är t. ex. fallet med den
mongoliska vildhästen eller Przewalskis häst. Den gotländska
skogsrussen har också mycket smala hovar o. s. v. En från
systematisk synpunkt otvivelaktigt mycket betydelsefullare
egenskap är själva hovens byggnad hos de olika hästartade
djuren. Hos hästen är själva hovens yttervägg baktill buktad
inåt och den s. k. hornstrålen (i dagligt tal ofta kallad
»kråkan»), som motsvarar tåspetsens trampdyna hos andra
däggdjur, och som på hovens undersida framträder som en upphöjd
framåt tillspetsad kilformig bildning, får på grund av denna
hovens form en smal bas och är i sin helhet smal, dock olika
hos olika hästraser alltefter hovarnes bredd. Den har också
på sin undersida en rännformig insänkning. Genom formen
på själva hovens vägg skyddas hornstrålen fullständigt på båda
sidor och är i normala fall ej utsatt för nötning, då den ej
skjuter ut förbi hovväggarne baktill. Hos de zebraartade
hästdjuren äro hovväggens bakre kanter ej inböjda och hornstrålen
får därigenom en bredare form med framförallt bredare bas,
som sträcker sig något bakåt förbi hovens väggar, och den är
även utsatt för nötning. Hos åsnan är hornstrålens bakre del
än mera utvecklad. Hos onagern är hornstrålen också ganska
brett triangulär med liksom en smal spricka i mitten av basen.
Strålens bas skjuter förbi hovväggarne baktill. Det kan också
synas, att den är utsatt för nötning. I hovens bildning finnes
sålunda mera likhet mellan onagern och åsnan än mellan dem
båda och hästen. Detta beror på att hos den sistnämnde
hovarne nått ett mera specialiserat och högre utvecklingsstadium
än hos de förra.
För att utröna onagerns större eller mindre släktskap åt
olika håll får man dock ej inskränka sig till blott en yttre
undersökning, utan även taga i betraktande skelettbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
