Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre meddelanden.
Huru lämna alkungarna sina häckplatser?
I »Bidrag till kännedom om norra polartrakternas däggdjur
och fåglar» (K. V. A:s handl., bd $6, n:r q, 1903) uttrycker G.
Kolthoff vid behandlingen av alkan eller spetsbergsgrisslan (Uria
lomvia L. eller U. brünnichii (Sab.), sin förvåning över, att dess små
ungar kunna lämna häckplatserna, redan då de ej äro mer än
halvvuxna. Detta så mycket mer som häckplatserna stundom ligga rätt
långt från kusten. Huru härvid tillgår, anser K. vara en fråga,
»ganska svår att besvara». Själv har han aldrig varit i tillfälle att
uppehålla sig vid någon koloni, där fåglarna med framgång kunde
iakttagas. Andra författare påpeka, att vingarna hos alkungarna
utveckla sig förvånansvärt tidigt. Newton och Swenander hålla
även före, att ungarna använda vingarna som fallskärm. K. anser
detta visserligen ej omöjligt i vissa fall. men tror ej att det är
regel. Avståndet är ibland för stort. Själv är K. böjd att tro,
»att den gamla alkhonan bär ned sin unge till havet, och att hon
därvid med näbbet fattar ungen om ena vingen». Som stöd för
denna åsikt åberopar han några iakttagelser, bl. a. den, att han
ute i havet vid hotande fara sett honan med näbbet taga sin unge
i vingen och tvinga den att dyka.
Då jag några gånger varit i tillfälle att se, huru det. tillgår vid
alkungarnas första färd mot vattnet, skall jag i korthet meddela
mina iakttagelser härom.
Sommaren 1910 tältade jag några dagar (28—31 juli) vid
Dia-basudden i mynningen av Sassen Bay (Isfjorden, Spetsbergen).
Under de vackra nätterna, då solen låg på udden, brukade jag
hålla till i det här belägna fågelberget, fotografera och göra
iakttagelser. Satt man då uppe på berget och såg ned mot den
spegelblanka fjorden med dess livliga fågelflockar, fick man ibland se
en alkunge lotsas ned till vattnet. Själva förberedelserna till
ned-färden var jag dock ej i tillfälle att se. Först när nedfärden börjat
kunde jag observera och sedan följa den.
En av föräldrarna och ungen kommo härvid utfarande från
bergssidan, den fullvuxne med ett fast grepp av näbben i ungens
ryggsida. Om greppet gjordes i själva ryggen eller vid vingens bas
kan jag nu ej avgöra. Jag kände vid tillfället ej, att frågan var
outredd, och har icke närmare antecknat iakttagelserna, som dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
