Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
»5
skarpa. Ryggen och vingtäckarne ha mycket obetydliga ljusa kanter
och bli sålunda mycket mörka. Vingspegeln förefaller helt
mattsvart, och endast i visst ljus kan man se en obetydlig violett glans.
Det framför densamma av de stora täckarnes spetsar bildade
normalf svart-vita bandet är missfärgat därigenom, att de ifrågavarande
fjädrarnes spetsar blott ha en smal svart kant och därinnanför ett
smutsvitt parti, som är genomdraget av en smal svart tvärstrimma,
som sedan böjer om och löper ett stycke innanför ytterfanets kant.
Undersidans fjädrar ha breda mörka mittpartier, så att
mörkfläckig-heten där är mycket stark. Det är sålunda en missfärgning i
me-lanistisk riktning i allmänhet och någon karaktär, som tyder på
inblandning av annat blod, kan ej påvisas. Näbben är ganska lång
(49 mm. från fjäderkanten i pannan) men tämligen smal. E. L.
Något om trädkryparens (Certhia familiaris) sång,
I »Nordens Fåglar» sista upplagan, säges om trädkryparen å
sid. 47 : »Någon sångare är han ej, men om våren utdrager eller
upprepar han sin lockton till ett lågt men behagligt kvitter». Brehm,
»Djurens liv», som annars är så rik på uttömmande skildringar av
just fåglarnas läten och sång, nämner, beträffande denna fågel, intet
om hans sång. I »Sveriges Fåglar och Fågelbon» heter det å sid.
238: »Snart nog, innan den allmänna sången klingar och det ännu
är lyhört i skogen, kan till ens öra tränga ett litet kvintilerande
och drillande på lätena zi eller ty, som är trädkryparens enkla
vårvisa, och som han föredrager medan han hoppar uppför stammarna.
»Svenska Fåglar» har jag tyvärr ej tillgänglig. Så långt mig
tillgänglig fågellitteratur.
Ur min egen erfarenhet av trädkryparen som sångare ber jag
att få anföra följande: Trädkryparen har, utom det fina mera
oregelbundna kvittrandet, vilket tydligen avses åtminstone i »Nordens
Fåglar>>, och som även jag hört en hane utföra, då han vari närhet
av honan, även en annan fullt utpräglad sång eller kanske rättare
ett »slag», som, då man en gång fått öronen öppna för densamma,
ej är att misstaga sig på, även i den mest blandade fågelkör.
Sången är helt kort, i utformningen lik bofinkens men kortare.
Inledningstonerna påminna mycket om gröna sångarens knäppande
inledningsstrof. Sången synes mig ge rätt mycket intryck av ett av
blåmesens läten, men själva sluttonerna, som utmärka sig för sin
klarhet och klang, är det, som man i synnerhet lägger märke till.
De äro nämligen så helt olika fågelns övriga läten. Enligt en
anteckning, som jag förliden vår (den 27 maj 1924) gjorde i parken
till Baldersnäs, här i Dalsland, skulle jag vilja uttrycka sången med
stavelserna: »zitt, zitt, zitt, zitt, titityi» med betydlig tonvikt på tyi».
Av särskilt intresse, är i detta sammanhang att, enligt den
fängslande skildringen av murkryparen å sid. 426 i Brehm, »Djurens
liv», denna fågelarts sång kan uttryckas med dy, dy, dy, dyiii.
Denna fågels sång och särskilt sluttonen skulle således ha stor
frändskap med trädkryparens. Inledningen till den samma säges å samma
ställe påminna om gulsparvens sång, vilket man kanske också skulle
kunna säga om inledningen till trädkryparens sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
