Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÄRKLIG ORRE
99
botten, men det vita är mycket mindre utvecklat än hos en
normal orrhöna. De små vingtäckarne äro nästan svarta med
blott en smal ljus kant, även övriga täckare äro övervägande
svarta med rätt smala spräckliga band av vitt vid spetsen
och roströda dylika på den dolda delen. Handtäckarne nästan
helsvarta. Armpennorna blott liksom stänkta med vitaktigt
på ytterfanet och med vit spets utom de innersta, som också
äro spräckliga med rostrött. Stjärtpennorna svarta med
oregelbundna, tämligen smala roströda tvärband, som utåt på
lyr-fjädrarne upplösa sig och försvinna. Hakan är brungul,
strupen vit med svarta fläckar. Framhalsen ljust roströd med
blåsvarta tvärband. Krävan och bröstet svarta med fin
vit-aktig vattring i kanten och vita tvärband på den inre delen.
Buken svart och undergumpen vitspräcklig. Tarsfjädrarne
vitgrå med mörkbruna prickar.
En fågel, som ser ut på detta sätt, uppvisar ju åtskilliga
drag både från tupp och höna. Från den vanliga typen av
sådana orrar, som gemenligen gå under namn av »gallhönor»,
»sterila hönor» eller »hönor med partiell tuppdräkt», skiljer
sig denna genom sin stora lyra och genom den mindre
finbrokiga eller finprickiga dräkten samt genom frånvaron av de
smala vita spolstreck, som vanligen pläga visa sig hos dylika
fåglar som de nämnda, i synnerhet på bröstets sidor.
Det var sålunda med stort intresse, som jag skred till
undersökning av de inre delarne för att se, huru det kunde
förhålla sig med könsorganen. Resultatet härav var också
rätt förvånande. Sedan de täckande tarmpartierna avlägsnats,
visade det sig nämligen, att det på vänstra sidan fanns en
ganska stor och väl utvecklad äggledare, som i tydlighet ej
lämnade något övrigt att önska. Däremot söktes förgäves
efter något, som med säkerhet skulle kunna betraktas som
äggstock. Där den skulle ligga fanns en bildning, som vad
det yttre angick ej företedde någon större likhet med ett
ova-rium, och en snittserie, som Docenten Rendahl vänligen
iordningställde, visade ej heller en äggstocks struktur, väl delvis
förklarligt på grund av mindre tillfredsställande konserverings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
