Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’58
O. VON ZEDLITZ
länderna, östra Polen, västra och södra Ryssland, Moldau,
Dobrudscha och Konstantinopels område. I Finland är ryska
vraken åtminstone den betydligt övervägande. Rörande
skillnaden mellan båda dessa variationer se Lönnberg1 och
Strese-mann.2 Jag för min del anser bägge två som hörande till
två olika formkretsar vbuteo-», resp. »vulpinus» på grund av
olika skäl i biologiskt och ökologiskt hänseende. Så är t. ex.
ormvråken mera en strykfágel, som övervintrar i mellersta
Europa (Tyskland) i stort antal, däremot visar sig ryska
vraken som en äkta flyttfågel, som övervintrar framförallt i
Afrika. Om min uppfattning3 godkännes, så lyda namnen:
B. b. buteo L. resp. B. vulpinus intermedius Menzb.
21. Astur gentilis L.
Fullt avgörande rörande de i Sverige förekommande
duvhöksraserna erhölls genom Prof. Lönnbergs uppsats »Till
kännedomen om duvhöksraserna i den paläarktiska regionen».4
Alla lämpliga uppgifter rörande skillnaden de olika raserna
emellan finnas där i mönstergillt skick, så att jag anser mig
slippa upprepa dem här.
a) A. g. gentilis L. förekommer som häckfågel från norra
Götaland till Norrland.
b) A. g. dubius Sparrm. {gallinarum Br.6) finnes i södra
Götaland samt även mellanformer gentilis^ dubius, samma
form förekommer i Danmark och Tyskland.
c) A. g. poecilopterus Lönnb. (? buteoides Menzb.) häckar
i norra Ryssland samt Finland; under flyttningen är denna
rasen ej så särdeles sällsynt i Sverige och Norge (Tromsö,
Stavanger m. fi.). Ibland Norrlands häckfåglar visa sig här
och där enstaka exemplar, vilka torde betraktas som inter-
1 Lbg S. F. 328—332.
2 J. f. O. 1925, 295—309 (Karta!)
3 S. J. f. O. 1920, 355—360; 1923, 253—262.
4 F. & F. 1922, 225—231.
5 Stresemamn ämnar använda som det äldsta namnet »A. g. marginatus
Pill. & Mithersp. 1783», s. O. MB. 1923, 92.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
