Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SKANDINAVISKA FÅGELRASERNA I 67
prutgås. Så sent som i fjol har tvärtom avslöjats, att det
finns två olika former, tack vare Rev. Jourdains och Prof.
Lönnbergs granskningar. Jourdain1 har fästat
uppmärksamheten på de olika formernas boplatser: formen med mörk
buksida häckar i öster, den med pärlgrå buksida däremot i väster,
bara undantagsvis förekomma vilseflugna exemplar av ena
rasen i den andras häckområde. Snart efter Jourdain har
Lönnberg2 klarlagt förhållandena på alldeles tillfredsställande
sätt:
a) B. b. bernicla L. med mörk buksida, häckar norr om
Ryssland och Sibirien (Taimyr, Novaja Semlja, Franz Josefs
land), sträcker, under flyttningen regelbundet längs efter
Sveriges ostkust. Ibland 17 skinn av prutgäss i Riksmuseet höra
16 till den mörka rasen, som Linné har tydligt avsett med
namnet -»bernicla».
b) B. b. hrota Müller (1776) = glaucogaster auct, med
pärlgrå buksida, häckar på Spetsbergen, Island, Grönland och
brukar sträcka söderut till Englands, Norges samt nordvästra
Tysklands kuster. Enstaka exemplar nå undantagsvis
under flyttningen Sveriges kuster (1 ex. i Riksmuseet)
motsvarande Anser brachyrhynchus Baill., som likaledes häckar på
Spetsbergen och stundom visar sig vid våra kuster. Närmare
uppgifter se hos Lönnberg (1. c.)
31. Phalacrocorax carbo L.
a) P. c. carbo L., den större rasen: vingl. 340-360, näbb
68—77 (stundom t. o. m. 82) mm., svart med purpur-blå
glans, förekommer som häckfågel vid Norges kuster, även
längre österut till Kola-halvön, dessutom på Grönland,
Färöarna och i Storbritannien. Särdeles under sträcktiden ses
eller tillvaratages denna form ej sällan vid Sveriges kuster,
undantagsvis också på de större insjöarna, så t. ex. äger
Göteborgs Mus. 15 svenska stycken, dessutom finnas många
uppgifter rörande storskarven i F. & F.
1 »Brit. Birds» Vol. XVIII (1924), 49— 52.
’■ »Brit. Birds» Vol. XVIII (1924), 135—138.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
