Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
I87
karaktärerna. För icke direkta fackmän skulle det utan tvivel varit
av värde, om förf. lämnat meddelanden om dessa djurs särskilt
under larvtiden intressanta biologi.
C. Wesenberg-Lund: Om Myg og Myggeplage. J. H. Schultz’
Forlagsboghandel, Köpenhamn, 1925. 62 sid.
Det är nog en ganska vanlig föreställning, att det hos oss blott
finnes ett slag av stickande, d. v. s. blodsugande myggor, eller två
om man medräknar malariamyggorna, som många tro nu vara slut,
emedan vi dess bättre numera ej lida av malaria (»frossa»). Det
första man får veta i ovannämnda lilla bok är, att det i Danmark
finnes omkring ett 20-tal stickande myggor, ehuru blott, 7 —8 äro
av någon avsevärd betydelse. Dessa fördelas på två släkten, Culex
och Anopheles (malariamyggor). Förf. redogör på ett mycket
intressant sätt för de olika arternas biologi och indelar dem efter
deras förekomst och uppträdande i »husmyggor» samt »land- och
skogsmyggor». De förra av dessa tillhöra två arter, den mindre,
Culex pipiens, och den större C. annulatus, med svarta fläckar på
vingarne och vitringade ben. Båda dessa hålla till i och vid
människoboningar och övervintra inomhus i källare o. s. v. ofta i
mycket stort antal. Så snart vårvärmen kommer, suga de blod och
äggläggningen börjar. Den äger rum uteslutande i förorenade
smärre vattensamlingar, som äro vanliga kring människobostäder i
synnerhet kring industrisamhällen o. d., aldrig i klart, rent vatten.
Ända till 6 generationer medhinnas på en sommar. För att stäcka
dessa myggors ökning bör man dels söka rota ut dem på
övervintringsplatsen, dels hindra deras fortplantning genom att gjuta
litet petroleum på sådana pölar med orent vatten, gödselbrunnar,
regnvattenstunnor o. s. v., där dessa myggor ha sina larver, emedan
dessa av petroleumhinnan på vattnet hindras i sin andning och
sålunda dö. Renlighet och dränering äro goda medel att bekämpa
dessa otrevliga varelser. »Land- och skogsmyggorna» ha ett helt
annat levnadssätt, som är föga känt. De alstra blott en
generation om året. De lägga sina ägg enstaka (ej i sammanhängande
samlingar som de föreg.) och ej i större vatten allra minst i sjöar,
utan bland vissna löv eller vid gräsroten på sådan mark, som om
högsommaren är torr, men som om våren täckes av m. 1. m.
vatten. Aggen måste till en början ligga torrt. När sedan regnvatten
om hösten eller smältvatten av snö kommer, kläckas de blott 1 — 2
mm. långa larverna ibland redan under vinterisen ibland först på
våren. Sedan utvecklas de raskt och bli därefter puppor, men
blott för några få dagar. En vacker solig vår eller försommardag
kläckas ofta så gott som alla puppor i de små pölarne, vilka snart
efteråt torka ut, och sedan kan det ej bli flera myggor av det
slaget, förr än till nästa år. En liten art, C. communis, kommer först,
en annan större med vitringade ben, C. cantans, något senare. Några
dagar efter kläckningen sker parningen, och sedan äro
mygghonorna färdiga att suga blod. När de lyckats härmed, lägga de
ägg och sedan är deras tillvaro lyktad. Därför är det vanligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
