Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 HIALMAR RENDAHL
Idarna tillhöra mörtsläktet, Leuciscus. I likhet med alla
karpfiskar sakna de tänder i käkarna, och dessas funktion har
i stället övertagits av de s. k. svalgtänderna. Dessa
svalgtänder spela överhuvud taget i karpfiskarnas systematik en
ganska viktig roll, då deras anordning i rader, deras antal
och delvis även deras form är rätt varierande hos olika släkten
eller större grupper. På grund av svalgtändernas antal har
man hänfört idarna till ett särskilt undersläkte, Idus, inom
mörtsläktet, en uppdelning som är ganska väl berättigad.
Idarnas svalgtänder avvika nämligen till antalet från alla övriga
mörtfiskars däri, att medan de liksom hos dessa senare fiskar
äro anordnade i tvenne rader, så har den inre raden normalt
tre tänder, medan hos övriga mörtar det endast förekommer
tvenne tänder i denna rad.
Idundersläktet är till sin utbredning rent palearktiskt, och
man har hittills känt trenne former — jämte en naturlig
varietet — av detsamma. Den mest vidsträckta utbredningen
har den vanliga iden (Idus idus Lin.). Denna förekommer
över en stor del av Europa samt är dessutom utbredd över
ett avsevärt område av Sibirien. I Europa saknas iden på de
Brittiska öarna, vidare i Schweiz och i Medelhavsländerna. I
Frankrike är den sällsynt. Norrut går den långt, i Sverige
finnes den över nästan hela landet, medan i Norge, enligt
Smitt, Mjösen utgör nordgräns för dess utbredning. Dess
utbredning i Asien framgår bäst av vidstående kartskiss,
återgiven (vad de hittills beskrivna formernas utbredning beträffar)
efter Berg: Faune de la Russie, Poissons, vol. III.
En intressant naturlig färgvarietet eller rättare
xanthoris-tisk ras av iden är den s. k. guldiden (7. idus orfus Lin.),
vilken har en m. 1. m. glänsande vit-rödaktig till bjärt
orange-röd färg. Redan den gamle Gesner beskrev på 1500-talet
guldiden (»die Goldorfe») som en konstant färgvarietet av
iden, vilken som lokalform förekommer i Sydtyskland. Både
påpekar det rätt egendomliga förhållandet, att den typiska iden
är sällsynt i de områden, där guldiden förekommer. I våra
dagar uppfödas mängder av guldidar, då denna form blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
